Hur sjutton fick jag det sugmärket?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vissa saker har jag lärt mig i livet. Dock tog det ganska lång tid och lite för många misstag innan jag insåg vikten av ärlighet. Att gå bakom ryggar, snacka skit och vara otrogen slår tillbaks på en själv. Till sist projicerar man det på andra och blir misstänksam. Hemskt! Jag har lovat mig själv att aldrig var oärlig igen och tycker att jag har lyckats över förväntan. Jag och min kille Ola har inga lögner som ligger och skaver, vi är verkligen raka och öppna, så himla skönt!
Hur som helst, förra veckan kände jag att jag behövde komma bort lite. Jag var trött på spårvagnar och ordvitsar och tog tåget till Malmö. Det var tisdagen 24 april.
I Malmö åt jag billig falafel, shoppade porslinsgrejer från 80-talet och träffade kompisar. Men inte många. Det var Tekla och hennes kille Johan, som jag bodde hos, och så en annan Johan. Det var alla. Vi var bara ute en gång, men blev inte fulla, var inte på klubb och fick inga minnesluckor.
På fredagen åkte jag och Tekla till Köpenhamn, bara över dagen, inget knark, hångel eller sprit där heller.
Sent fredag kväll kom jag hem till Göteborg. Jag var på härligt humör. Ola hade styrt upp förfest, och sen ordnat gästlista till en klubb på Storan där vi såg en Laakso-spelning. Visst drack jag, kanske till och med att jag pratade med några främmande killar, men jag var hela tiden inom synhåll för Ola. Inga oegentligheter alltså.
Dagen därpå firade jag och Ola ett år. Underbar dag! Solen skiner, ljuset flödar. Ola har inte sett mig i dagsljus sen jag åkte, fyra dagar tidigare, och plötsligt upptäcker han något:
– Vad har du på halsen? frågar han.
– Vadå på halsen? undrar jag.
– Det är nåt lila, där. svarar Ola. Men, det är ju ett sugmärke!
Han säger det om och om igen tills jag får upp min lilla spegel och inser att han inte skämtar. Det är inte så stort men ser utan tvekan verkligen ut som ett sugmärke. Det är ovalt, rött och lila och lite sådär prickigt i kanterna.
Här sitter jag, nyss hemkommen från en nöjestripp på vårt ettårs-jubileum med ett sugmärke på halsen. Med ens känns vinden kall.
– Men jag har ju inte gjort nåt, jag lovar!!
Jag vet alltså inte hur detta gått till PÅ RIKTIGT! Kan man få såna märken av något annat? Ola tror inte det. Hur hamnade det där? Han tycker ju så klart att det är jag som borde veta svaret på den frågan, men det gör jag inte.
Så snälla! Har du sett mig, i Malmö, Köpenhamn eller Göteborg,
eller på tåget, i någon form av situation där man kan tänkas tillskansa sig ett sugmärke så hör av dig till Punkt SE. Jag vill gärna veta. Ola med.