Skeppsbrutna åt av sina kamrater
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-07
”Vi var tvungna för att överleva”
En efter en dog de skeppsbrutna båtflyktingarna.
Efter två veckor utan mat, vilse på Atlanten, började kannibalismen.
– Vi skar loss små bitar och åt de som piller, säger Gregorio Maria Marizan från sjukhusbädden.
Han och hans två bröder hoppade på flyktingbåten från Dominikanska republiken till Puerto Rico. Efter knappt två dygn gick båten sönder och kaptenen försvann i vattnet.
Solen, matbristen och uttorkning tog en efter en av passagerarna. Efter 15 dagar hade 27 personer dött och dumpats i vattnet.
De få kvarvarande insåg att deras enda chans att överleva var att äta upp nästa offer.
”Skar loss bitar”
När den 28:e passageraren dog tog Gregorio Maria Marizan fram sin kniv.
– Vi skar från hans ben och bröst. Vi skar loss små bitar och åt dem som piller. Vi var tvungna för att klara oss. Det smakade nästan som biff, säger han.
USA:s kustbevakning såg senare båten utanför Bahamas. Fem personer kunde vinschas upp och räddas, en av dem dog senare på sjukhuset. Marizan och en av hans bröder klarade sig.
Skeppsbrutna åt av sina