”Jag lägger aldrig ner”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-13

4 000 000 kronor – så mycket har Billy Butt kostat svenska staten

Snart skickar Billy Butt in sin tionde resningsansökan för att få våldtäktsdomen från 1993 upphävd.

Hittills har den förre skivbolagsdirektören kostat rättsväsendet fyra miljoner.

– Det kommer att kosta lika mycket till. Jag kommer aldrig att lägga ner det här, säger Butt.

I 16 år har Billy Butt pepprat rättsväsendet med sina inlagor och tidningsklipp. Den som begär fram alla handlingar angående William Michael Butt hos Högsta domstolen, riksåklagaren, justitieombudsmannen och justitiekanslern sitter snart med kilovis av tjocka pappersluntor framför sig.

Aftonbladet har räknat ut vad alla tusentals papper kostat samhället.

Från första polisanmälan om våldtäkt till Butts frigivning från fängelset: 3,4 miljoner.

Sedan domen vann laga kraft i december 1993 har Butt drivit 35 ärenden med koppling till våldtäktsstraffet. Kostnad: 750 000 kronor.

Den som ansöker om resning i Sverige – att en rättegång ska tas om – får oftast ingen rättshjälp. Butt har bara i två av nio resningsansökningar fått rättshjälp för att kunna anlita advokat. Det har hållit nere priset för rättsväsendet.

Jörgen Almblad är överåklagare i resningsärenden hos

Riksåklagaren. Han anser att det är självklart att man får ansöka om resning hur många gånger man vill:

– Saker kan dyka upp hur länge som helst. För några år sedan kom en resningsansökan om en spionaffär på 1950-talet, säger Almblad.

Får stöd av många

I högarna med Butts inlagor fladdrar Bert Karlsson, Jan Malmsjö och Robert Aschberg förbi i debattartiklar till stöd för hans resning. Man märker snart att det inte är någon rättshaverist som har producerat alla pappershögar. Butt har plockat hem flera segrar genom åren.

I juni 1994 riktar Justitieombudsmannen kritik mot en polis. Butt anmälde honom för att han i stället för enskilda förhör höll ett gemensamt förhör med fyra flickor.

Är hotfull

När Butt 1996 om och om igen ringer till personal hos Riksåklagaren, tycker de att han är hotfull och ledningen beslutar att personalen ska banda samtalen. I december 1996 kritiserar Justitieombudsmannen RÅ:s anställda för att de inte berättat för Butt att de spelat in samtalen.

I oktober 2006 får Butt nästan rätt i Högsta domstolen. Hans åttonde resningsansökan resulterar i att två justitieråd vill ge honom en ny rättegång. Tre justitieråd säger nej.

I februari 2007 leder Butts nionde resningsansökan till att en ny förundersökning genomförs. Ett vittne uppger att en av de våldtagna inte gav ”intryck av att hon ansåg sig ha blivit våldtagen”. Att Butt får igenom en förundersökning är en framgång, men den resulterar inte i resning.

Är kritisk

Billy Butt säger nu att

ytterligare en resningsansökan till Högsta domstolen – den tionde – är på gång i april.

HD:s ordförande, Johan Munck, är kritisk till att de måste hantera alla resningsansökningar:

– Det vore lämpligt om ett oberoende organ som inte tillhör domstols- eller åklagarväsendet gjorde de här utredningarna.

Att bläddra i alla Butts inskickade pappersbuntar är minst sagt omväxlande. Plötsligt dyker en gammal Lektyr-artikel upp, där Butt håller om en ung blondin i raffset. Rubrik: ”Unga tjejer bryr sig inte alltid om åldern – Fungerar bara potensen så duger även äldre män.”

Sen studsar man till rejält, när en mailutskrift från Butt tittar fram. Där skriver han att ordföranden i Svea hovrätt som dömde Butt, Peter Löfmarck, ”tror att utfallet hade blivit annorlunda” i hovrätten om alla nya omständigheter i Butts resningsansökningar varit kända 1993. Butt påstår att Löfmarck sagt detta i ett telefonsamtal med honom.

”Väldigt skyldig”

Peter Löfmarck bara fnyser åt uppgifterna:

– Han har väldigt svårt för det där med sanningen. Han är dessutom väldigt skyldig till det som han dömts för.

En sak är i alla fall säker.

Domen mot Billy Butt har inte bara kostat staten en massa pengar. Även Butt har förlorat på den.

– Den stora kostnaden för staten blir när de ska betala mig skadestånd för det som har hänt. Den totala summan svenska staten är skyldig mig om jag får resning och blir frikänd är 32 526 000 kronor, säger Butt och redovisar post för post vad summan består av.