Klänningen har gjort att jag fattar SD

Henrik Torehammar

Jag trodde det var ett skämt. Hur kan någon titta på klänningen och inte inse att det är vitt och guld, fotat i dåligt ljus?

Nu kanske ni tycker att det stora skämtet är att skriva en text om vilken färg det är på en internetbild, men sanningen är att dagens virala snackis har skakat mig i mina grundvalar.

Om det känns som att vi lever i en extremt bråkig tid med mycket konflikter så tror jag att snabbheten i kommunikationen förklarar mycket.

Ett rykte blir en sanning på internet och vi gillar att bli arga och känner gemenskap när vi får rasa i grupp mot kanske helt påhittade orättvisor.

Men även när folk talar ansikte mot ansikte florerar missförstånden. Ta exemplet när två människor talar om en hund, men den enda menar en tax och den andra en labrador.

Allt detta skulle ju teoretiskt lösas av att vi konkret får läsa rapporten/höra intervjun/klappa hunden. Vi vill SE beviset.

Men vad händer om vi tittar på bokstavligt samma bild och ser helt olika saker?!

Egentligen är det ju en parallell till den pågående politiska debatten om det finns universella värden, som gäller för alla alltid – som yttrandefrihet.

Eller om vi måste ta in en kontext och göra en maktanalys – vem är det som säger vad, riktat mot vem?

Fast även här brukar de flesta enas om att alla får ha sina egna åsikter, men vi kan inte lyxa till det med egna fakta.

För då försvinner själva tilltron att vi rent teoretiskt ska kunna lösa konflikter med sunt förnuft. Att det bästa argumentet i en öppen debatt ska segra. Det enda som återstår är att den starkaste vinner.

Ja, där är vi nu om vi inte kan enas om vilka färger det är på klänningen!!! Jag och min stam av vitguldisar började genast fråga om svartblåisarna utsatte oss för ett practical joke. Vi var många som brusade upp i diskussionen.

Själv fick jag stå emot impulsen att dramatiskt bitchslappa förnuft in i en kollega, så där som de gör i amerikanska filmer.

Plötsligt inser jag hur sverigedemokrater känner. De som är övertygade om att etablissemanget enats i en stor konspiration där de förljuger sanningen. Eller muslimer som kallar terrorattacker för ”false flags”.

Eller de som tror mot all beprövad vetenskap att vaccinationer orsakar autism. Eller republikaner som inte tror på klimatförändringar.

Beviset framför ögonen betyder inte längre nånting. Det handlar inte ens om att vi ser vad vi vill se. Vi ser helt enkelt helt olika saker framför oss.