Jag är en jävla besserwisser
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har precis insett att jag har ett högst oattraktivt personlighetsdrag. Jag är en ord-fascist! En liten jävla besserwisser, (tyvärr har jag inga tyska dubbel-ess på min dator, så håll till godo med halvkorrekt stavning) och ordmärkare. Min mamma Ing-Marie är visserligen lärare i svenska, men jag minns inte att hon rättade mig särskilt ofta som barn. Jag sa både ”gabberåb”, ”fabborit” och ”ambalans” tills jag var säkert nio.
Jag skulle vilja veta vad som händer i mig, rent fysiskt, men även känslomässigt, när jag hör någon säga till exempel: ”Typiskt, tack vare dig så missade jag bussen!” Det börjar fräsa och bubbla i mig. Jag känner agget och irritationen och tvånget att vilja säga: ”Vadå, ”tack vare”? Du menar självklart ”på grund av!””
Jag såg för ganska längesen på tv om en sorts aktivistgrupp som kallade sig ”Skriv ihop”. Dom gick omkring i affärer, bibliotek, ja överallt och klistrade sina ”skrivihop.nu” lappar på skyltar och anslag som inte följde de grammatiska reglerna. Kassa skåp ska naturligtvis vara kassaskåp. Skum tomte ska även det sakna mellanslag. För att inte tala om en stackars ”sjuk gymnast”!
Följande text hittade jag på en ”Skriv ihop”-länkad hemsida: ”Denna sida har vikts åt att främja rättmätiga hopskrivningar och stävja särskrivningsspöket som hotar att erövra Sverige. Fler och fler tenderar att skriva isär sammansatta ord. Resultatet begränsar sig ofta till att bli löjligt, men ibland förändras hela textens innebörd. Affischen
DJUPFRYST
KYCKLING
LEVER
hittad på Domus i Lund, börjar bli smått klassisk och illustrerar detta tydligt. Hur har dom gjort, liksom, för att få den att överleva? Jag skummar vidare och läser att det är fyra unga killar som startat föreningen och att de verkar vara värre än jag. Dom går ut hårt, på bred front för att aktivt bekämpa särskrivningen i Sverige. Bland annat genom att göra utskick men även ”muntliga påpekanden”.
Efter en stunds surfande på skrivihop.nu noterar jag att de datum jag ser inte är så färska. Till sist hittar jag ett avskedsbrev från skrivihops nedläggning i september 2003 som avslutas med: ”... det finns faktiskt viktigare saker här i livet”. Alltså insåg de sin halvidioti till sist. Eller som min kille säger (på göteborgska alltså): ”Så länge man fattar vad nån menar så spelar det la ingen roll”. Jag känner att jag nog måste till stå att de har rätt i det här fallet. Eller tillstå. (Ok, jag ska försöka skärpa mig!)