Hon såldes som sexslav till IS: ”Europa får inte tro att de är besegrade”

Yazidiska Farida Khalaf, 23, såldes som slav till IS. Efter fyra månader av tortyr och dagliga våldtäkter lyckades hon fly. Men då kom nästa slag.

Farida hoppas på att en dag möta IS-männen som våldtog henne och de andra yazidiska flickorna.

– Jag vill se dem i ögonen, i en rättssal. Först då blir jag fri, säger hon till Aftonbladet.

När vi möts i ett soligt sommarvarmt Göteborg kunde nog inte kontrasten vara större. Det är Göteborgsvarvet och stan fylls av tiotusentals löpare som kommer trötta ut sig på ett halvmaraton.

Samtidigt för Farida Khalaf en annan, till synes, outtröttlig kamp. Hon vill få omvärlden att kräva att IS-terroristerna ställs inför rätta.

När vi ses bär Farida en mörkblå klänning med ett skärp en bit ovanför midjan, mörka tights och höga klackar. På ovansidan av vänsterhanden syns en tatuering, Kocho står det, namnet på hennes by, säger hon. På underarmen har hon tatuerat två namn, sin fars och sin ene brors. Tatueringarna ser ut att vara hastigt gjorda, och som om de vattnats ur.

Det hela började 2014, Farida var då 18 år och bodde i byn Kocho i bergen i norra Irak på gränsen till Syrien. Där drömde hon om att bli mattelärare. Livet i Kocho var stilla, hon gillade att spela fotboll med sina fyra bröder under aprikosträden.

Medier runtom i världen rapporterade fasansfulla nyheter om jihadistgrupperingen och terrororganisationen IS och dess framfart. Även Farida följde nyheterna, och led med offren och ibland oroade hon sig för om de en dag skulle komma även till hennes by.

Det skulle de göra snarare än hon kunde anat.

En varm eftermiddag i augusti 2014 omringas Kocho av IS-terrorister. Män och kvinnor delas upp. Flickor och kvinnor förs till en skola, männen och pojkar förs iväg på lastbilar och bussar.

”Grannarna hjälpte IS att tillfångata oss”

Dagen innan IS-männen kom var det en yazidisk högtid, det var stora festligheter och muslimer och yazidier firade tillsammans. Innan levde yazidier och muslimer som grannar i Kocho, berättar Farida.

– Men de som ena dagen var våra egna grannar hjälpte IS att tillfångata oss, säger hon och tittar ner i knät.

Det gör hon nästan hela tiden under intervjun, eller vandrar sakta bort med blicken. Farida har diagnostiserats med svår PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

Grannar som plötsligt, över en natt, blir fiender och anger varandra, är inte unikt, tvärtom en känd och återkommande berättelse i historiens konflikter och krig.

Vi kommer in på rädsla. Hennes egen och de andra bybornas, även grannarnas. Kan det ha varit bättre för dem att liera sig med IS än att själva bli offrade?

– Kanske, säger hon milt och tittar på mig och sen på tolken som översätter under intervjun, och sen ner i knät igen. För Farida spelar det ingen roll.

helskärm

Farida tillhör minoriteten yazidier. Enligt de puritanska IS-anhängarna ses yazidier som otrogna och måste därför dö eller förslavas. 

Omkring 7 000 yazidiska kvinnor och flickor uppges enligt flera källor ha tillfångatagits av IS. Och tusentals yazidiska kvinnor, män och barn dödades brutalt i augusti 2014 när IS gick till attack mot folkgruppen vid Sinjarberget i norra Irak. En FN-utredning från 2016 har kommit fram till att IS har gjort sig skyldig till folkmord mot den yazidiska folkgruppen i Irak och Syrien.

Tre dagar på sig att konvertera

När IS kom till Faridas by Kocho gav de yazidierna tre dagar på sig att konvertera, annars skulle de dö eller säljas som slavar. Farida vägrade konvertera.

– Jag tror inte att det hade gjort någon skillnad. De avskyr oss yazidier och hade gjort vad de velat ändå. De vill utrota oss.

Farida och hennes vän Evin fördes bort i bussar fulla av flickor och kivnnor. Först till den ockuperade staden Mosul och sedan vidare till Raqqa i norra Syrien, IS egenutropade huvudstad i kalifatet, och människomarknaden där.

Där såldes Farida som slav.

Trettonåringarna såldes snabbt. Farida som var 18 och vännen Evin 24 år ansågs gamla, men såldes även dom till slut. Faridas ”ägare” bad till gud varje gång han våldtog henne.

”Ägaren” sålde hennes kropp mellan andra män.

helskärm

Faridas tid hos IS är en berättelse om ett liv i sadism och skräck, med regelbundna våldtäkter, flera gånger om dagen, av flera olika män. 2016 skrev hon tillsammans med tyska journalisten Andrea C Hoffmann, boken ”The girl who beats Isis”.

Våldtäkterna beskriver hon som sadistiska och blodiga. När Farida försvarade sig och slogs, skrek och sparkades blev det än värre och hon misshandlades så svårt att hon flera gånger tappade medvetandet och var nära att dö. Några gånger försökte hon även att ta sitt liv.

Farida vill fortsätta berätta sin historia för omvärlden, men hon betonar att hon delar sin historia med tusentals andra barn och kvinnor. Hon berättar om hur sjuåriga flickor våldtogs framför henne.

– De var ju bara barn. Jag minns fortfarande deras skrik.

Fick veta att en dödsdom väntade

Där tar det stopp. Farida ber om en paus. Tolken frågar om hon vill avbryta intervjun. Vi får inget svar. Vi får vänta ut den reaktion som kommer. Hon halvblundar, vaggar sakta med huvudet, tårarna rinner, hon går in i ett tillstånd där hon ser ut att försvinna en stund, hon är okontaktbar.

Efter en tid hos IS lät de henne veta att en dödsdom väntade. Hon var besvärlig och snart uttjänt. Ryktet om kurdiska människosmugglare som skapade flyktvägar hade nått Farida.

Och en dag tog hon mod till sig och kunde genom en rad strapatser ta sig till flyktinglägret Dohuk i Irak efter att ha fått gömma sig i sopcontainrar en tid.

Farida kunde så småningom återförenas med sin mor och en av sina bröder. Hennes far saknas fortfarande, men antas vara död. Även hennes äldste bror är död. Hennes yngre bror som försvann samtidigt den där eftermiddagen 2014 hade överlevt bara för att han låtsats vara död bland de andra döda kropparna som IS hade skjutit. Vad Farida vet är hennes vän Evin fortfarande sexslav hos IS-anhängare.

– Europa får inte tro att de är besegrade. Deras ideologi är kvar och de som tror på den är många, säger Farida som nu bor i Tyskland.

Men friheten från IS blev inte som hon hade hoppats på. Hon tvingades leva med den ”skam” som delar av den yazidiska gruppen anser att ett våldtäktsoffer bär på. En äldre kvinna i flyktinglägret berättade att hon och de andra är chanslösa och kan aldrig bli bortgifta. Farida som trodde att hennes mod och vilja att överleva skulle räcka för att återupprätta en heder, tog till sig av den gamla kvinnans ord och kom tillsammans med sin mor fram till att det var bäst om hon skulle försöka skapa sig ett nytt liv i Tyskland.

Jag frågar henne var hon fått sin styrka ifrån.

– Min pappa. Hans ord glömmer jag aldrig: Du är stark, det du bestämmer dig för kan du göra, ingen bestämmer över dig, sa han till mig. De orden glömmer jag aldrig.

Och hur blir det med din dröm att bli mattelärare?

– Nej, den är borta. Jag vill bara se IS i en rättssal.