Retorikexperten: Så bra var partiledarna

Publicerad 2015-05-10

Retorikexperten Jennie Gotsis.

En tydlig och bra debatt – samtidigt som flera var ojämna och ringrostiga i sin argumentation.

Det är retorikexperten Jennie Gotsis betyg på partiledardebatten i Svt.

– Vissa når inte upp till partiledarstatus, säger hon.

Åsa Romson, MP ➕

Ur ett retoriskt perspektiv pratar hon alldeles för hetsigt och snabbt. Det är inte värdigt hennes roll. Det sänker hennes trovärdighet, kanske inte hos sina egna anhängare, men hos andra. Hon blir för hätsk och hon har inte så många retoriska figurer som fastnar hos publiken. Jämförelsen med Auschwitz var direkt osmaklig. Där sumpar hon lite förtroende, för den är så överdriven. Den höll inte överhuvudtaget. Hon trevar och stakar sig kring skolan och vapenexporten. Som helhetsintryck kommer hon inte upp i en trovärdighet som är värdig hennes roll.

Jakob Forssmed, KD ➕➕

Han satte en stark start. Inget trevande, varken på rösten eller argumentationen. Hade en tydlighet i sina förslag och snygga formuleringar. Men debatten är för snabb för honom, han hinner inte med. Även argumentationen brister. Det snyggaste var Descartes och Drottning Kristina-jämförelsen, men i genren debatt behöver han vässa sig. Enda gången han kom fram var kring psykvården, då kom han fram.

Jan Björklund, FP ➕➕➕

Han är som han är, en bra debattör. Lyckas skapa rubriker, som med "postkodlotteriet" att "avundsjukan hos socialdemokratin är större än sexualdriften". Jämförelser är hans styrka. Sen tar han upp kolbiten, och då tänker vi Fridolin och Miljöpartiet och det sänker Björklunds budskap. Det hade varit bättre att hitta egen rekvisita att ta med. Det var en något slarvig analys av honom.

Jonas Sjöstedt, V ➕➕➕

Hans strategi är väldigt mycket attack och ifrågasättande. Han har mycket patos och darr på rösten. Sänkte Kinberg Batra när han sa att han saknade Reinfeldt. Men han är för känslomässig, han får inte fram den trovärdighet som ligger i linje med hans roll. Det blir nästan tårar i ögonen och det tror jag inte att tv-publiken accepterar som en ledarskapsingrediens. Klart minus att även han dra upp kolbiten, det skulle han avstått ifrån.

Annie Lööf, C ➕➕➕➕

Väldigt saklig. Inget darr på rösten, fri i sin debatteknik, tog bollarna som kastades på henne och svarade. Skapar en hög trovärdighet, framstår mer och mer som en större ledare. Jag tycker att hon har vuxit som debattör. Har några snygga formuleringar, men det är inte det som är hennes superstyrka, även om hon förde in glesbygdsperspektivet på ett snyggt sätt. Hon lyfter sig ibland över de andra, men på ett sätt som gör att hon behåller sin trovärdighet.

Stefan Löfven, S ➕➕➕

Han är sitt stabila jag, inte särskilt högljudd, snarare att han ibland snubblar på orden. Vid två tillfällen undvek han att svara på frågor, och jag tror inte att publiken accepterar det. Mitt tips är att han skulle vara lite snabbare på pucken. Han har fortfarande en hög trovärdighet, men han är ibland lite för seg och drar ut på svaren. Det han upprepade i den här debatten var "Sverige måste regeras" - och det är positiv sak att säga, det får honom att framstå som att han tar det stora greppet om Sverige. Han har inte så mycket retoriska figurer, utan kör sin vanliga stil.

Anna Kinberg Batra, M ➕➕➕

Hon fick sig en "knuff" i början av Sjöstedt, när han sa att han saknade Reinfeldt. Men hon tog sig sen. Hennes kärnmeningar handlade mycket om vad "jag" vill, vilket jag tror var bra. Sen var hon vag när det gäller det organiserade tiggeriet och där såg jag hur hon nästan backade lite, en mikrorörelse, och det verkade inte som att hon var trygg i det hon säger där. Hon kan inte tillåta sig att sväva på målet, för det syns på henne. Men hon visade ändå en debattanda som var stabil och lät sig inte rubbas - samtidigt som hon var något tråkig, inga retoriska figurer vi kan minnas.

Jimmie Åkesson, SD ➕➕➕

Han är raljant med sina formuleringar. "Ska dina bullerisoleringar fixa bostäder till 500 000 invandrare?" är ett exempel på det. Han blev också ilsk under debatten, höll det under viss kontroll, men har en hetsighet som gör att han släpper på det kontrollerade. Det ger honom ett minus. Rent argumentativt sjönk han när han sa att man "måste utreda" vad lärarna ska få för befogenheter för att komma till rätta med stöket i klassrummen. Men han plockar poäng när han riktar sig direkt mot alliansens väljare, har ett direkt tilltall till dem och träffar rakt på deras tvivel. Det vinner han på, liksom när han är prestigelös och kan ge de andra partiledarna rätt i vissa frågor.