Sanders tog fullkomligt över arenan
Publicerad 2016-07-26
Philadelphia, Pennsylvania. Det började med högljudda burop: för Hillary Clinton.
Vid mitten av kvällen kom rysningarna: av Michelle Obama.
Till slut kom det öronbedövande jublet: för Bernie Sanders.
En sak är säker: Allt handlade om Bernie Sanders på demokraternas första konventsdag.
Men inte på det sätt som någon hade väntat sig.
Ute på Philadelphias gator syntes demonstranter, Vermontsenatorns anhängare är hängivna, trots att han förlorat primärvalet.
Men utspridda på läktaren, med skyltar, utklädnader, och framförallt höga röster, det hade jag inte anat.
Deras buande väckte vartenda deltagare som kämpat sig till Wells Fargo Arena i den nära 40-gradiga hettan. De första två timmarna hördes de varje gång Hillary Clintons namn nämndes.
Jag trodde att jag upplevt den värsta av dåliga stämningar när republikanernas deltagare skanderade ”bura in henne” åt Clinton på förra veckans konvent.
Tydligen inte.
”Ni beter er löjligt”, läxade komikern Sarah Silverman upp publiken från scenen.
Den enda som lyckades bringa lite enighet till arenan var presidentfrun Michelle Obama. Från stunden när hon steg ut på scenen tills det att hennes röst brast av tårar kokade salen.
– Jag vaknar varje morgon i ett hus som byggts av slavar. Jag ser mina döttrar, två vackra, intelligenta kvinnor som leker med sina hundar på Vita husets gräsmatta, är ett citat som är på väg in i historieböcker.
Hennes uppmaning: nu är det dags för USA att välja sin första kvinnliga president.
– Hon viker inte ner sig. Hon tar aldrig den enkla utvägen. Det är en sådan president jag vill ha för mina döttrar, sa hon om Clinton.
Också Massachusettssenatorn Elizabeth Warren eldade i gång publiken, precis som New Jersey-senatorn Cory Booker.
Men Bernie Sanders fullkomligt tog över arenan.
Det tog minst fem minuter innan jublet hade lagt sig.
Sedan höll han ett rasande tal som bara han kan. Om rörelsen han skapat, revolutionen, och vad han har lyckats få in i demokraternas partiplattform.
Hans anhängare har all rätt att känna sig nöjda.
Men när han till slut sa att Clinton måste bli president verkade publiken ändå inte övertygad.
Jublet ljöd åt Sanders. Buropen hördes, om än lite lägre.
Wisconsindelegaten Paul Sizney, 57, iklädd Bernie-tröja försökte förklara för mig:
– Det här är demokrati, då är man oenig i bland. Frågan är vad vi gör när konventet är över, då tror jag att vi enas och röstar för en demokrat som president.