Bok hänger ut Josefsson som rasist

Johanna Langhorst kände sig som en förrädare när hon lämnade Tensta efter 17 år. Nu har hon skrivit boken "Förortshat" för att ge stadsdelen upprättelse.

Boken riktar skarp kritik mot den egna journalistkåren och mot SVT-journalisten Janne Josefsson i synnerhet.

– Han hänger ut sig själv som rasist och pratar om ett vitt folkhem som ett lyckligt folkhem, säger hon.

- Jag menar och har sagt många gånger att vi kommer aldrig tillbaks till Per Albins vita folkhem, det är varken möjligt eller önskvärt. Hon tolkar mig helt galet, svarar Josefsson.

Tensta? Där kan man väl inte bo? Så tänkte Johanna Langhorst när hon för över 20 år sedan fick ett erbjudande om en hyrestrea i Stockholmsförorten som ofta kopplas samman med fattigdom, kriminalitet och grå trista höghus.

Men Johanna flyttade dit och märkte snabbt att den stereotypa bilden inte stämde.

– I Tensta finns en öppen stämning där man pratar med sina grannar. Och det finns många parker där barnen kan leka fritt utan att behöva oroa sig för bilar. Tensta blev min hembygd som jag älskar och känner mig hemma i, säger hon.

Rånad två gånger

Men efter 17 år i Tensta blev hennes son rånad två gånger på väg hem från tunnelbanan. Sonen började ta omvägar och ville inte gå till skolan efter händelsen. Motvilligt flyttade familjen till Farsta för att börja ett nytt liv.

– Jag kände mig som en förrädare som gav alla hatare rätt som påstår att det är så kriminellt i Tensta. Rent statistiskt sett är det farligare på Söder, säger Johanna.

För att ge Tensta upprättelse och för att undersöka vad och vem som låg bakom de båda rånen, började Johanna arbeta med en radiodokumentär som nu också har resulterat i den nya boken "Förortshat" där hon riktar skarp kritik mot den egna journalistkåren. Hon upptäckte att det var en grupp killar i 20-årsåldern som stod bakom alla svarta rubriker om förorten.

Kängar Janne Josefsson

– Det handlar om 30 personer av 18 000 invånare och det är konstigt att man från journalistiskt håll inte följer upp det. Det är vanligt att man bara sprider vidare fördomar utan att tänka igenom det och göra en vidare analys, säger Johanna och ger en särskilt välriktad känga till skjutjärnsjournalisten Janne Josefsson som hon citerar i boken:

"Man frågade ju aldrig svensk arbetarklass vad de tyckte om invandrings- och flyktingpolitiken. Hade man gjort det så kanske man inte hade fått ett rungande ja. Och det var ju de som fick bära hela den ekonomiska krisen på sina axlar, de fick också bära hela flyktingpolitiken. De fick se sin trappuppgång förvandlas, kanske på ett par år. Och att se sin trappuppgång förvandlas det är ju en riktig, rejäl omställning. Det är ju där du ska gå ut med soporna, det är där du har tvättstugan. Det var ingen abstraktion som det var för väldigt många andra som satt och sa att man skulle ta emot folk från hela världen som sökte skydd hit".

"Hänger ut sig själv som rasist"

– Han hänger ut sig själv som rasist och pratar om ett vitt folkhem som ett lyckligt folkhem. Han pratar om trappuppgångar som förvandlas och då menar han att det flyttar in svartskallar och att det är något dåligt. Det är möjligt att han inte är rasist men hans uttalanden låter väldigt rasistiska, säger Johanna Langhorst.

Men Janne Josefsson slår ifrån sig kritiken:

– Jag slåss för en generös flyktingpolitik och slår vakt om det mångkulturella samhället men kan också se stora problem med att få det att fungera. I praktiken har det utvecklats till ett apartheidsamhälle där välmående och rika svenskar har förskansat sig i vita reservat, villa- och bostadsrättsområden. Klassklyftorna har ökat och det har jag som journalist försökt varna för, säger han.

Diskussionen kommer troligen att fortsätta nästa vecka när Johanna Langhorsts bok kommer ut. På måndag bjuder hon på förortsvandring i sitt Tensta i samband med releasefesten.

– Jag tror att jag kommer få både ros och ris och att många kommer att bli väldigt provocerade av boken. Jag hoppas att det ska väcka debatt.