Från departement direkt till välavlönat Saab-jobb
Publicerad 2012-04-07
Sverige slöt handelsavtal med Saudiarabien.
För vapentillverkaren Saab innebar det en order på fem miljarder kronor.
Sedan fick försvarsministerns närmaste man Jonas Hjelm en välbetald topptjänst i företaget.
– Det har aldrig uttryckts att jag har fått en belöning, säger han.
Aftonbladets granskning visar att minst fyra politiska tjänstemän och en minister gått från regeringskansliet till Saab.
Det var den 15 november 2005 som Sverige slöt det kritiserade avtalet, Memorandum of Understanding, MOU, om militärt samarbete med Saudiarabien. MoU:et innebar att Saab kunde sälja radarsystemet Erieye för omkring 5 miljarder kronor till diktaturen.
Jonas Hjelm var under det förberedande arbetet och framtagandet av MoU:et dåvarande försvarsminister Leni Björklunds statssekreterare och den högste tjänstemannen vid försvarsdepartementet.
I företagets ledningsgrupp
I december 2006 gick han till Saab, där han blev ansvarig för företagets Europakontakter och bevakningen av den svenska försvarsmarknaden.
I dag är Hjelm chef för Saabs marknadsavdelning och sitter i företagets ledningsgrupp. Hans resa från departementet till Saab gav en inkomstökning på 160 procent. Årslönen 2010 var 2,4 miljoner.
När Aftonbladet hittar Jonas Hjelm, 41, sittande i hans grå Porsche Cayman säger han att han "hade ingen annan roll än man normalt har som statssekreterare" under MoU-förhandlingarna.
Men bidrog din insats till att Saab fick avtalet?
– Det är omöjligt för mig att bedöma. Det här MOU:et skrevs ju ganska många år innan Saab fick kontraktet på det här systemet.
Var jobbet en belöning för att du hade bidragit till MOU-avtalet?
– Absolut inte. Det har aldrig uttryckts att jag har fått en belöning för något. Jag tror att man bedömde mina styrkor och svagheter och kom fram till att man ville rekrytera mig.
Bertil Hellström, stabschef på centrala marknadsavdelningen på Saab, beskriver hur det går till när ett MOU förhandlas fram:
– Uttrycker vi ett starkt intresse för ett potentiellt köparland beaktas det naturligtvis. Men det är inte vi som förhandlar fram ett MOU, utan det gör regeringskansliet och försvarsdepartementet.
Jonas Hjelm satt som statssekreterare under Leni Björklund och var med och förhandlade fram MOU:et med Saudiarabien. Sedan gick han direkt till Saab. Är det en slump att han fick jobbet på Saab?
– Slump eller inte. Jonas rekryterades av oss för sin kompetens. Han förstår svensk försvars- och säkerhetspolitik, säger Hellström.
Åsa Romson, språkrör för Miljöpartiet, är starkt kritisk till Hjelms snabba övergång till Saab:
– Det är uppseendeväckande. Det tyder på att han har med sig information som är värdefull för Saab och att man belönar honom för det. Man får misstanken att banden har varit väldigt täta.
Hur allvarligt är det?
– På vapenområdet sker det mesta i hemliga samtal. Vi riskerar att få ett gäng som kliar varandras ryggar mellan beslutsfattare och industrin.
Jonas Hjelm är inte den ende som rekryterats direkt från försvarsdepartementet till Saab. Kent Harrskog, 67, före detta flygvapenchef, jobbade på försvarsdepartementet som särskild rådgivare. Han utsågs 2005 till ordförande i den första MOU-kommittén som utsågs för att jobba gentemot Saudiarabien.
”Välkänd på Saab”
Därifrån gick han direkt till Saab international 2006. I dag jobbar han som rådgivare på avdelningen Gripen export, som kampanjar i olika länder för att sälja Jas Gripen. Årslön 2010: 2,1 miljoner kronor.
– Jag hade jobbat sex år på försvarsdepartementet. Jag var ju välkänd på Saab sedan många år, säger Kent Harrskog till Aftonbladet.
Enligt Harrskog var han personligen inte direkt inblandad i utformningen av MOU:et. Och han ser inte övergången till Saab som problematiskt:
– Vi är ju inte så många människor i det här landet och vi måste ju samarbeta. Vi har en exportlagstiftning och en vilja att exportera. En av fördelarna vi har i det här landet är att vi har korta beslutsvägar. Vi vet ju vilka som sitter här. Men det gäller ju att kunna skilja på sina roller.
Kan man det?
– Ja det tycker jag absolut man kan. Man tar ju med sig kunskap, men det gäller att veta vilken sida av bordet man sitter på. Det är ju inte enskilda personer som tjänar på det här, utan nationen, säger Kent Harrskog.
Aftonbladet har förgäves sökt tidigare försvarsminister Leni Björklund för en kommentar.
Claes Sandgren, ordförande för Institutet mot mutor, anser att statssekreterare och höga tjänstemän inom försvarsdepartementet normalt inte bör gå direkt till ett företag inom vapenindustrin:
– Det kan skada förtroendet för hans tjänsteutövning som statssekreterare. Det gäller även andra som har känsliga befattningar. Om de har haft direkt medverkan i avtalsförhandlingar kan det vara mer allvarligt. Då kan det ligga närmare till hands att fundera på om personen tagit ovidkommande hänsyn för att få ett så här attraktivt jobb. Jag kan inte påstå att det är så, men det blir större skäl för allmänheten att hysa misstro.
Varför finns inga karensregler för statstjänstemän i Sverige, medan Storbritannien har upp till två års karens för politiker och statstjänstemän som går till näringslivet?
– Vi har en konsensuskultur som gör att vi är världsmästare att sitta på två stolar. Folk tycker att "ja visst, jag har dubbla roller, men jag kan hantera det". Men även om en person kan göra det, så räcker det inte. Det krävs också att allmänheten har förtroende för att den här personen kan göra det.
Institutet mot mutor gör inte egna utredningar. Claes Sandgren konstaterar att det är upp till åklagare att utreda om Jonas Hjelm och Kent Harrskog kan ha begått något brott:
– Mutbrott är att någon utnyttjar sin maktposition för personlig vinning. Finns misstankar om det så är det åklagare som får ta initiativ. Men det är mycket svårt för åklagare att visa att någon har vidtagit sådana åtgärder för att berika sig själva.
Gunnar Stetler, överåklagare vid Riksenheten mot korruption, vill inte svara på om Harrskogs och Hjelms agerande kan vara exempel på mutbrott:
– Detta är ett typexempel på en fråga som jag inte svarar på.
Vad krävs för att ni ska inleda förundersökning?
– Att vi har tillräcklig substans i misstankegrad, säger Stetler.
Förre S-ministern och Saab-direktören Jan Nygren vill i dag ha ett karenssystem för politiker och tjänstemän som går till näringslivet:
– Det borde finnas ett system för att föreslå karens vid övergångar, beroende på vilken tjänst man går till. Det är en viktig fråga. Det uppstår ju trovärdighetsproblem i många fall.
”Bra med karenssystem”
Förre S-pressekreteraren och Saab-presschefen Toni Eriksson är också för ett karenssystem:
– Min personliga uppfattning är att det vore bra. Är man en myndighetsföreträdare är det viktiga att man har medborgarnas förtroende, så att de litar på att man fattar beslut av rätt anledning.
Toni Eriksson blev Socialdemokraternas presschef 2001, gick till att bli Leni Björklunds pressekreterare på försvarsdepartementet medan MOU:et skrevs, för att 2006 gå till pr-byrån Prime, där Saab var kund.
2008 rekryterades han som tillförordnad presschef på Saab, för att sedan gå tillbaka till Prime. I juni 2010 blev han kommunikationsdirektör på Försvarets materielverk, FMV. Själv ser han inte några problem med sina hopp:
– Det är ingen nackdel, utan tvärtom, en fördel att ha insikt i det man jobbar med.
Ser du några problem generellt med övergångar mellan regering, myndigheter och Saab i samband med affärer som den med Saudiarabien?
– Det finns risker i alla branscher att man blandar ihop rollerna – att man ena dagen är beställare och nästa leverantör. Det är ett problem att Sverige är ett ganska litet land.
Urban Ahlin (S), vice ordförande i riksdagens utrikesutskott, säger:
– Sverige är ett litet land där folk känner varandra. Jag utgår från att när personer jobbar för försvarsdepartementet så har man försvarsdepartementets bästa för ögonen.
Jonas Hjelm är inte den enda statssekreterare som har gått till Saab. Även Peter Nygårds anlitades av Saab – som styrelseledamot 2000-2010 – efter att han hade slutat som S-märkt statssekreterare vid näringsdepartementet 1997.
Övergångarna från regeringskansliet till Saab verkar vara en del i ett större mönster, där både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt har åkt på försäljarturnéer för att sälja Saabs produkter:
– Jag säljer väldigt mycket Jas Gripen, det gör jag, sade dåvarande statsministern Göran Persson (S) 2004 inför en resa till Thailand.
Nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt (M) berättade förra året i Brasilien att han påpekat för den brasilianska regeringen "det faktum att Saab har presenterat ett för dem attraktivt erbjudande".
Kopplingar till vapenindustrin
Aftonbladets granskning visar att även den myndighet – Inspektionen för strategiska produkter – som ska kontrollera att vapenexporten är laglig, har tydliga kopplingar till vapenindustrin. Andreas Ekman Duse är sedan 2005 generaldirektör vid ISP.
Ekman Duse gick direkt till den tjänsten från UD, där han var ambassadör på enheten för exportfrämjande och inre marknaden, ett uppdrag som bland annat handlade om att främja vapenexport. Han anser att hans tidigare engagemang för vapenexport bara är positivt:
– Att jag har en viss inblick i försvarsindustrin och dess produkter gör att jag kan göra ett bättre jobb i kontrollfunktionen.
Är det inte ett problem att allmänheten kan misstänka att du fortfarande säljer vapen?
– Det får du i så fall fråga allmänheten. Men i min hantering som chef för ISP finns det ingen anledning att befara att det kan finnas den typen av kopplingar.
När Ekman Duse blev generaldirektör satt Lena Teorell Treschow i ISP:s teknisk-vetenskapliga råd, samtidigt som hon var styrelseledamot i Saab:
– Rådet har ingen koppling till tillståndsgivningen, det är en rent teknisk funktion, säger Ekman Duse.
Men är det okej att hon i 2,5 år samtidigt satt i styrelsen för ett vapenföretag?
– Hon väckte själv frågan om hon kunde kvarstå i rådet. Vi kom fram till att hon inte borde delta i frågor om ärenden som berörde Saab, säger Ekman Duse.