IS letar minor från andra världskriget

Uppdaterad 2019-07-11 | Publicerad 2016-08-11

Islamiska staten har ett nytt vapen: landminor – utlagda av bland annat Adolf Hitlers soldater under andra världskriget.

Tillsammans med andra jihadister gräver terrorgruppen upp sprängmedel ur sanden i den egyptiska öknen.

Materialet används för att bygga nya bomber.

Striderna mellan den tyske ökenräven Erwin Rommels Afrikakår och den brittiske generalen Bernard Montgomerys armé i Nordafrika under andra världskriget är legendariska. Mellan åren 1940 och 1943 spred britterna, tyskarna och italienarna ut enorma mängder minor i öknen.

Omkring 17 miljoner landminor ligger i dag nergrävda i nordvästra Egypten, skriver Newsweek. Tills relativt nyligen har minfälten i Sahara huvudsakligen varit ett problem för lokala beduiner – med mer än 150 dödsfall sedan 2006.

IS-krigare bygger vägbomber

På senare år har Islamiska staten (IS) och andra jihadistgrupper stärkt sin närvaro i regionen och med det även visat ett stort intresse för de livsfarliga minfälten, skriver Newsweek.

IS-krigare gräver upp de begravda dödsanordningarna, demonterar dem och använder delarna för att bygga nya bomber – exempelvis vägbomber.

– Vi har åtminstone tio rapporter från militären om att terrorister använt gamla minor, säger Fathy el-Shazly, tidigare ambassadör i Saudiarabien och ansvarig för Egyptens minröjning, till Newsweek.

Fenomenet blev enligt honom känt 2004 när extremister dödade 34 människor på semesterorten Taba. Terroristerna utlöste sju bomber som hade tillverkats av gamla sprängmedel.

Fem soldater dödades i mars

Taktiken har blivit allt vanligare. Inte minst sedan den egyptiska extremistgruppen Ansar Beit al-Maqdis allierade sig med IS i slutet av 2014, skriver Newsweek.

I mars dödades fem soldater när en armékonvoj utsattes för ett attentat nära Röda havskusten. Bomben uppges ha varit tillverkad av minor från andra världskriget.

Samlas in och säljs

Att gräva upp minorna – som bland annat lämnats kvar efter slaget vid el-Alamein i november 1942 – innebär en potentiellt dödlig uppgift. Omkringvirvlande sand och hårda vindar gör att de antika sprängmedlen lätt kan brisera.

Men en del fattiga ökenlevande människor vid Nildalen och Nildeltat lockas ändå att samla in minorna, för att utvinna metall och sprängmedel som sedan säljs vidare.

– De gör det för att de inte har något annat att leva på, säger Abdul Moneim Waer, som förlorade tre fingrar i en minexplosion som ung och nu jobbar för att öka kunskapen kring riskerna, till Newsweek.

"Har blivit en tillflyktsort"

Ett generellt problem med de egyptiska minfälten är att smugglare och jihadister kan röra sig relativt obehindrat fram och tillbaka över gränsen mot Libyen eftersom det är osannolikt att stöta på soldater där.

– Det har blivit en tillflyktsort, säger Fathy el-Shazly.

Ansträngningar görs för att röja minorna, men det är ett tidskrävande arbete. Sedan 1981 har tre miljoner landminor plockats bort i Egypten.

TIDSLINJE: Islamiska staten – från rebellgrupp till
terrorvälde