”Vi sladdade oss igenom Dödens zon”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-23
Aftonbladets reporter Fredrik Rundkvist: Aldrig mer
Jag kör gärna vilken dag som helst – utom den 23 december.
Dagen då vi sladdade oss igenom dödens zon.
Aldrig mer.
Vi hade lika gärna kunnat bli en siffra i den svarta olycksstatistiken för den 23 december 2003.
Vägen som var så torr och fin när vi lämnade Stockholm i 10 minusgrader var efter 25 mil blöt och slirig.
Mellan Kristinehamn och Karlstad började det regna.
Vägen blev glashal.
Trots att jag sänkte farten rejält hann jag inte med när bakvagnen plötsligt fick ett kast. Jag lyckades parera första sladden. Men sen kom returen och vi åkte med bredsidan före in i mötande fil på den hårt trafikerade E18.
Och jag kunde inte göra någonting för att förhindra det.
Som genom ett under mötte vi inga bilar just under den evighet vi befann oss där, i dödens zon, i mötande fil.
Och sen kom det stora returkastet – och jag var helt chanslös.
Allt snurrade och vi for med baken före rakt ner i diket.
Sen blev det tyst och stilla.
Vi bara satt där, jag och min höggravida blivande hustru, och tittade på varandra och insåg hur nära det varit.
Vi klarade oss oskadda, men det hade lika gärna kunnat gå fullständigt åt helvete.
Hade nästa mötande bil kommit en sekund tidigare hade vi fått vänstersidan intryckt och jag hade förmodligen aldrig skrivit den här texten.
Hade diket vi landade i sett annorlunda ut hade högersidan tryckts in. Och jag törs inte ens tänka på konsekvenserna.
Sen mindes jag en intervju med trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall på dåvarande Vägverket. Han berättade att två-tre personer dör i trafiken varje år just dagen före julafton.
– Jag har smällt fyra gånger, i samtliga fall just den 23:e december. Till slut smög sig en vidskepelse över mig så att jag under några år undvek att sätta mig bakom ratten dagen före julafton, sa han.
När vi satt där i diket bestämde jag mig: jag sätter mig inte bakom ratten dagen för julafton igen.