”De är inte alltid goda – men vi behöver dem”

Aftonbladets reporter Nour Saeed om varför flyktingar tvingas anlita smugglare

helskärm

Vem dog i dag?

Det är den vanligaste frågan syrier ställer sig.

Ambulanssirenerna tjuter efter en orolig natt. Mammor väntar med bleka ansikten på att någon ska stå i dörren och säga "må han vila i frid".

Skolväggen har förvandlats till en anslagstavla där listan över den senaste nattens dödsoffer offentliggörs. Klungor av människor väntar förgäves utanför bageriet för att köpa bröd.

Syriern vänder hem igen utan att veta om huset står kvar. Den dagen familjen är borta för att en raket slagit ner, som alla andra ser som en vanlig daglig nyhet, återstår inget annat val än att åka.

Så syriern bestämmer sig för att åka, men ambassaderna runt om i Europa har gjort det nästan omöjligt att få ett lagligt visum. Innan jag kom till Sverige gjorde jag samma sak, jag sökte visum och efter en lång handläggningstid fick jag varje gång ett kort "nej" utan motivering till svar.

Nästan alla tvingas resa olagligt.

Smugglarna ser sin chans. Själva ser de sig som goda människor – och många delar den bilden. De räddar fler liv än de tar.

Men det är inte billigt att anlita dem, särskilt inte i början av ett krig när vägarna inte är upparbetade och kunderna färre. För mig kostade resan till Sverige nästan 100 000 kronor.

Det är ett av de svåraste beslut du tar i ditt liv.

Smugglarna är inte alltid goda – men vi behöver dem. Så var det för mig också när jag lämnade mitt hem och min familj i Syrien för två år sedan.

Under arbetet med den här granskningen har vi träffat flyktingar och följt grupperna på Facebook där smugglingen diskuteras öppet. Jag har förvånats över hur lätt det har blivit att få tag på smugglare som numera går ut offentligt med sina erbjudanden.

Hundratals ungdomar postar dagligen inlägg där de söker en billig, pålitlig smugglare. Varje dag kommer nya erbjudanden, priserna varierar beroende på hur svårt de europeiska myndigheterna gör det för dem på flykt.

Å andra sidan – i samma Facebookgrupper – inläggen om sjunkande båtar, saknade barn eller följderna för dem som "valt" fel smugglare. Bland det svåraste har varit att följa någon som i realtid uppdaterar sin status från båten mellan Turkiet och Grekland och så försvinner kontakten.

Jag har ställt frågan "varför gör du det här?" många gånger, trots att jag redan vet svaret: Det finns inget annat sätt.

Väl framme i Europa upphör inte problemen. Många smugglare har överenskommelser med sina kunder. De tar deras pass för att kunna använda igen, de utnyttjar de nykomna för svartarbete.

Att anlita en flyktingsmugglare är inget brott. Ändå vågar nästan ingen gå till polisen, de flesta vågar inte heller prata med oss journalister. De kan vara indragna i olaglig verksamhet och inte sällan har smugglaren en hållhake på dem.

Mejla oss på granskning@aftonbladet.se Följ oss på Facebook