Läkaren Stella: Fel patienter i vägen för de riktigt sjuka
Aftonbladet följde med under ett arbetspass på Örebros akutmottagning
Publicerad 2023-08-16
14 behandlade patienter på nio timmar och lika många i telefonen.
Det är vardagen för läkaren Stella Cizinsky på Örebros akutmottagning – en lugn dag.
– Problemet är inte patienterna, utan att de ställs i vägen för de riktigt sjuka.
Det är kväll. Ett larm går av inne på akuten på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ).
En ambulans kommer in. Jourläkare i gröna skynken rusar förbi.
Med rena händer i luften puttar en läkare upp ena dörren med höften in till den akuta operationssalen.
Svängdörrarna lämnas öppna i några sekunder.
Där inne syns hur läkare jobbar febrilt med att rädda livet på en man i 30-årsåldern.
Samtidigt som hjärt-lungräddning pågår under fokuserade blickar rullar ambulanspersonal ut en tom bår ur rummet.
Den är blodig och på sjukhusgolvet syns droppar av blod.
Jobbar i team
Nio timmar tidigare.
Stella Cizinsky förbereder sig för ett arbetspass på akutmottagningen i Örebro. Hon är överläkare i kardiologi och verksamhetschef på hjärt- och lungfysiologiska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro.
Det är en vardag mitt i sommaren, en av de perioder som för sjukvården ofta beskrivs som mest utmanande. Ordinarie personal går på semester, vikarier kommer in och väntrum fylls på.
– I går var det full rulle här, än så länge verkar allt lugnt i dag så jag tänkte jag skulle börja med att visa runt…, säger hon och avbryts av personsökaren.
Genast är hon på väg till dagens första patient. På vägen dit möter hon en kollega.
– Du har väl ätit lunch i dag? Frågar hon och pekar på honom.
– Äsch, jag sket i det, orkade inte gå och köpa. Jag tog en banan, svarar kollegan.
De fortsätter tillsammans till en patient som har sökt vård efter att ha svimmat upprepade gånger. Kvinnan har hänvisats till akuten av vårdcentralen, som inte haft en tillgänglig läkare.
– Tar du kontroller så ska jag börja med att prata lite med patienten, säger Stella till kollegan.
Hon har jobbat som läkare i 38 år, de senaste 18 åren här på Örebro.
Eftersom USÖ är ett universitetssjukhus finns det ofta många läkare och läkarstudenter på akuten, förklarar hon. Ofta har Stella med sig en eller till och med två läkare under utbildning, under tiden som hon tar emot patienter.
– Det är aldrig någon läkarbrist här, inte hos oss.
Brist på erfarna sjuksköterskor
Så sent som i november förra året granskade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) 27 akutsjukhus i alla regioner i landet. 17 av sjukhusen fick då kritik för brist på sjuksköterskor och få vårdplatser med korridorvård och patienter på fel avdelningar som resultat. USÖ var inget undantag.
– Jag tror att det ser ut så överallt allt just nu. Men fattas det sjuksköterskor eller är det på grund av hur IVO anser att vi i vården bör jobba? Om alla sjukhus jobbade lite mer organiserat nationellt vet vi inte om vi skulle uppleva att det var så stor brist, säger Stella.
En timme in i arbetspasset är 25 patienter inne på akuten samtidigt.
Telefonen ringer och Stella lämnar rummet för en annan patient som trampat i en bikupa, samtidigt som de övriga läkarna i rummet fortsätter med den första patienten.
En tredje, fjärde och femte patient inkommer, snart en sjätte, sjunde och åttonde. De flesta är äldre oroliga individer med upplevda bröstsmärtor eller diverse krämpor. Under nästan samtliga patientbesök ringer Stellas telefon och hon går ifrån för att ge andra läkare råd till deras patienter.
Inne på personalrummet sitter sjuksköterskan Karin Lundin och dricker lite vatten. Hon säger att det i bland märks av brist på sjuksköterskor på akuten, särskilt erfarna sådana. Flera av de som jobbar i sommar hoppar in tillfälligt på akutmottagningen från till exempel ambulansen, flera sommarjobbar även på grund av studieuppehåll.
– I dag har vi tillräckligt många inne men bara en sjuksköterska med lång erfarenhet, alltså tre till fyra år, utöver ledningssköterskan. Om det kommer in två larm samtidigt i dag blir det direkt akut och brist för vår del, säger hon.
Många patienter på fel plats
Stella säger att många av de patienter som kommer in till akuten egentligen skulle kunna få behandling av vårdcentralen.
– Problemet är inte patienterna, de har inte sorterat sig själva här. Problemet är att majoriteten av de som kommer till akuten har blivit hänvisade hit av 1177, vårdcentraler eller digitala hyrläkare, förklarar Stella.
– Detta kan skapa problem med långa väntetider för de som är riktigt sjuka. Vi får helt enkelt svårt att prioritera helt korrekt i alla situationer, fortsätter hon.
Hon anser att primärvården har fragmenterats och att det saknas kontinuitet. Att många av de som kommit in till akuten hittills i dag lika gärna hade kunnat få samma hjälp av en vårdcentral.
– Men förmodligen har de inte haft tillgång till någon kompetent läkare, som också känner dem och deras tillstånd.
– Typ 80 procent av befolkningen har sin egen frisör, tänk om det vore så med läkare. Då hade man haft mycket större möjlighet till uppföljande samtal med patienter och haft tid att lära känna dem, deras bakgrund och historik.
Klockan har hunnit bli 17.00 och när Stella sätter sig ned för första gången under arbetspasset som nu varit igång i fyra timmar. 40 patienter är nu inne på akuten. Hon sätter sig ned för att hjälpa en kollega att läsa en röntgenbild. Efter mindre än en minut är hon på benen igen.
Hur många patienter kan vara inne på akuten samtidigt, innan det klassas som fullt?
– Akuten har en slags algoritm som räknar när det är väldigt många patienter och många i hög triagefärg (som behöver undersökas mer akut) alternativt om man får larm och det blir många patienter som inte blir tittade på av läkare. Men att det är 40 patienter inne just nu betyder inte att det är fullt, vår verksamhet är dimensionerad för att klara detta, förklarar Stella.
Fick vård inom 15 minuter
En ambulans kommer in med en äldre man som har bröstsmärtor. Patienten heter Olle och han berättar att han vaknade liggande på golvet hemma.
– Ambulansen kom på 15 minuter. De tog blodprov och körde in direkt. Tror jag låg här i tio minuter innan en läkare kom, säger Olle.
Han mår efter omständigheterna bra, men säger att han är lite orolig och chockad över händelsen. Undrar om det var en infarkt.
– Men allt här inne har fungerat friktionsfritt, jag har blivit väl omhändertagen här. Det känns tryggt, säger han.
Han blir kvar i ett öppet rum utan dörr i väntan på fler provtagningar. En av få patienter i dag som befinner sig på rätt ställe.
Ytterligare en ambulans kommer in med en patient som samtidigt misstänks för brott. Patienten placeras i ett öppet rum intill Olle med polisbemanning utanför. Ytterligare en säng bort ligger en äldre patient och sover. Skärmar avdelar mellan patienterna.
Patient elva, 12, 13 och 14 kommer in och vid klockan 20 är antalet patienter 38 inne på akuten.
Någon middag har det inte blivit tal om, men en toast kan man göra i personalrummet om man är sugen, förklarar Stella.
– Jag tar sällan rast, jag kan lika gärna göra nytta när jag är här, säger hon.
”Problem med 1177”
Strax innan Stellas arbetspass är slut tar hon en stund och sätter sig i personalrummet med några kollegor. Problemet med 1177 kommer upp igen.
– Har du ringt någon gång till 1177? De gör ju allt för att riskminimera. När man ringer dit ställs frågor som lika gärna kunde ställts av en robot. De följer en lista, där slutsatsen i princip blir att ingen som är sjuk ska vara hemma.
Hon menar att den personliga kontakten mellan läkare och patient försvinner.
– Känner du inte patienten kan det vara svårt att säga om det är en ängslig eller orolig person eller någon som faktiskt är i behov av akut behandling. Såna här saker blir ju lugnare om har en kontinuerlig doktor.
Samtidigt går ett larm inne på akuten.
– Om fler sjuka och friska patienter hade en egen doktor eller en vårdcentral där de kan känna att det finns kompetens, så skulle de ringa dit i stället för till 1177 som är helt fristående och med det enda målet att riskminimera.
Larmet fortsätter tjuta.
Utanför personalrummet i korridoren känns stämningen genast lite mer stressad.
Vad är det som händer?
En sjuksköterska springer mot akutens ambulansintag.
Samtidigt kommer en push-notis på mobilen.
”JUST NU: Skottlossning i Örebro – en person hittad skjuten vid skola”.
Mannen som blivit skjuten rullas in av ambulanspersonal till akutmottagningens operationssal.
Läkarna gör vad de kan för honom där inne.
Men han dör av sina skador.
Inne på akuten är stämningen upprörd.
”Vi reagerar på dödligt våld så klart”
Att hantera konsekvenserna av det dödliga våld som pågår utanför sjukhusets väggar är också en del av vårdpersonalens vardag, och generellt mer nu än någonsin tidigare eftersom det dödliga skjutvapenvåldet nått extrema nivåer i landet under de senaste åren.
– Vi reagerar på dödligt våld på samma sätt som på allt annat så klart, det vill säga att vi drabbas av upprördhet och sorg. Vi kan och bör inte reagera annorlunda, då har vi förhärdat oss mot känslor och det är inte bra för oss som människor. Vissa händelser drabbar ju mer än andra, men det kan även vara allvarlig sjukdom, där vi inte lyckats rädda den sjuke, säger Stella.
I pressade situationer ingår det även att hantera anhöriga och närstående som mottagit negativa besked.
– Vi har alltid möjligheten att erbjuda de som arbetat i pressande situationer en stund att sitta ner och få stöd från andra arbetskamrater. Vi kallar det för kamratstöd. Vi ringer då in arbetskamrater som kommer in för detta. Det fungerar mycket bra.
Enligt Stella är det sällan som en sjukvårdsutbildad människa får psykisk påverkan av det som personalen får se under arbetstid i sjukvården.
– Vi uppfattar vårt arbete som mycket meningsfullt, och det är känt att det skyddar mot negativa känslor av typen burn-out, alltså sådant som innefattar alienering, bitterhet och känslokyla.
Några av de andra patienterna som fortfarande befinner sig på akutmottagningen reagerar på den förändrade sinnestämningen, liksom att tungt beväpnad polis syns i korridoren.
Stella bestämmer sig för att stanna kvar på sjukhuset, fast hon egentligen slutar nu.
– Jag behövs här så jag kommer stanna en stund, både för att hjälpa till och ta hand om personalen, säger hon, och försvinner iväg till sina kollegor.
