När eliten ska fram får ambulansen flytta på sig

Novaja Gazeta granskar VIP-livet i Ryssland

Med rätt titel och rätt kontakter kan en ryss nå hur långt som helst, bli hur rik som helst, ta sig fram var som helst.

Det är ingenting nytt.

Under Sovjettiden fanns förmånerna för de höga partifunktionärerna.

I Ryssland i dag har gruppen växt och innefattar affärsmän, politiker, direktörer och chefer.

Förra veckan inledde Novaja Gazeta en artikelserie där det så kallade VIP-livet i Ryssland granskas.

I den första artikeln sattes dumaledamöterna under lupp.

Hur mycket pengar har de? Varifrån kommer pengarna? I vilka företag har de intressen? I vilka kriminella sammanhang har de förekommit? Vilka förmåner har deras familjemedlemmar?

Men varför är det här så intressant för Novaja Gazetas läsare? Aftonbladet.se frågade Roman Sjlejnov, tidningens grävredaktör och artikelseriens upphovsman.

helskärm

Varför granskar ni VIP-livet i Ryssland?

Därför att VIP-människor i Ryssland, det är en sort för sig. Själva begreppet ”VIP” (eng: Very Important Person) dök upp i vårt land på grund av särskilda platser på flygplatser och på järnvägsstationer. Där var det särskilt välstädat, speciella möbler, speciella lampor och gardiner, speciella kaféer och särskilt vänlig personal.

Det här var små öar med hög komfort för speciellt utvalda personer. Hit släpptes inte vanliga medborgare in. Ingången hit var hårt bevakad. Under Sovjettiden var sådana här speciella salar vikta åt ledare inom stats- och partiväsendet. Lite senare, i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet, dök det upp skyltar in till de här platserna med texten ”för folkvalda” eller ”för officiella delegationer”.

Folk kunde naturligtvis inte förstå varför ”folkvalda” skulle särskiljas från folket, men ingen la större vikt vid det. Senare, när amerikanska och engelska uttryck blev på modet, började man kalla dessa platser för ”VIP-rum”. Fortfarande kan dumaledamöter och höga tjänstemän utnyttja dessa platser gratis. Officiella delegationer passerar igenom dem. Men sedan en tid går det också att köpa sig tillträde till ”VIP-rummen”.

Ökad uppmärksamhet kring VIP-människornas liv i Ryssland ger också ökad uppmärksamhet kring de statsanställda tjänstemännens liv, ett liv som markant skiljer sig från vanliga medborgares vardag. Ryska tjänstemän har rätt till en lång rad privilegier, från tillträde till Vip-rummen till bilar med speciella statsnummerplåtar och sirener på taket. För sådana bilar har man skyldighet att lämna företräde. Trafikpolisen strävar efter att inte stoppa dem.

Vilka är VIP-människorna i Ryssland?

Det är inte sångare, inte skådespelare, inte författare, journalister, kulturarbetare eller idrottsmän. Historiskt sett betyder VIP i Ryssland en person som är avskild från resten av folket med höga murar och vakter. Personer, som man i stort sett aldrig ser: höga statstjänstemän, direktörer för statsägda bolag (tex Gazprom, Rosneft), men också toppdirektörerna för privata bolag med goda förbindelser till staten.

Den ryska allmänheten har (om man jämför med europeisk och amerikansk allmänhet) mycket litet inflytande i staten. Sällan tar man hänsyn till den allmänna opinionen. Det största inflytandet har statstjänstemän och chefer i de största statliga och privata företagen. När det gäller allmänhetens insyn i deras verksamhet ligger vi decennier efter övriga Europa. Därför är det nödvändigt att försöka göra de ryska VIP-människornas liv så öppet som möjligt.

Om det positiva. Steg för steg har folkopinionens roll i Ryssland stärkts. Den fällande domen mot föraren av den Toyota-bil som guvernören Jevdikimovs bil körde in i (guvernören dog), granskades och ändrades efter massdemonstrationer över hela landet. Guvernörens bil körde i en hastighet av 200 km i timmen och Toyotan kunde helt enkelt inte undgå en krock.

Massprotester utbröt också när rabatterna (gratis kollektivtrafikresor, gratis medicin) för de ryska pensionärerna skulle ersättas av en mindre ekonomisk kompensation. Den genomsnittliga pensionen i Ryssland når inte upp till existensminimum och därför har man gett pensionärerna gratis förmåner på flera områden. När de här förmånerna togs bort mot att deras pensioner höjdes med några hundra rubel (100 rubel = knappt 30 SEK), upprördes många människor och upprördheten spred sig över hela Ryssland. Efter det här beslöt staten att några av rabatterna skulle kvarstå och höjde även pensionen ytterligare som kompensation för de rabatter som togs bort.

De här sällsynta massprotesterna handlar fortfarande mest om vardagliga problem. Människor har inte protesterat mot ändringar i valet av guvernörer (i Ryssland är det nu centralmakten som utser guvernörerna), eller mot att man nyligen tog bort möjligheten att rösta ”mot alla” i allmänna val. De har med andra ord ännu inte förstått att deras rättigheter som väljare är lika mycket värda som, till exempel, rätten till de pengar de kan få i ersättning mot borttagna rabatter. En ny företeelse var den massprotest som utlöstes efter domen mot mannen vars bil guvernören körde in i. Sådana företeelser är vanliga i Ryssland, protesterna mot dem fortfarande få.

Hur utbrett är VIP-begreppet i Ryssland och har det blivit ett problem för det ryska samhället?

En ungefärlig uppskattning gjord av ryska experter visar att 40 procent av BNP i Ryssland kontrolleras av tre procent av befolkningen. Dessa tre procent utgörs av VIP-folket. En sådan fördelning säger en hel del om dessa människors sätt att leva. En hög statstjänsteman eller en viktig företagsledare tar sig oftast fram i en pansarbeklädd bil (de föredrar BMW och Mercedes), med speciella nummerskyltar och sirener på taket. Ofta medföljer också en jeep med säkerhetsvakter. Två svarta bilar – en vanlig och en jeep – som far fram i hög hastighet med hjälp av gälla signaler och blinkande sirener – har blivit en vanlig syn på Moskvas gator.

En rysk VIP-person har ett stort hus på landet med egna vakter i byar, omgärdade av höga murar och en lägenhet i stan i ett särskilt bevakat hus. Tjänstemännen har möjlighet att semestra gratis på särskilda pensionat. Ryska VIP-personer har även sina favorit elitklubbar och reser gärna till dyra utländska semesterorter. Inte sällan rapporterar utländsk press om alla pengar ryssarna spenderar här och om att de köper villor runt om i världen. I Ryssland är det ovanligt att öppet redovisa sina inkomster och varifrån de kommer.

Utländska rättsorgans rapporter om ryska medborgares miljoninvesteringar väcker för det mesta ingen som helst uppmärksamhet i Moskva.

Ryska VIP-personer föredrar att överföra sina pengar via offshore-zoner med hjälp av mellanhänder. Bankkonton upprättas ofta inte i eget namn. För att sköta de utländska affärerna anlitar Ryska VIP-människor ofta pålitliga schweiziska advokater som inte avslöjar sina kunders namn.

Det största problemet är VIP-människornas kopplingar till korruptionen och deras täta samhörighet med statstjänstemän, politiker, affärsmän och kriminella nätverk som strävar efter att tvätta pengar och som riktar in sig mot affärsverksamhet eller politik.

I Ryssland blir ingen förvånad om det visar sig att en högt uppsatt tjänsteman eller affärsman har förekommit i ett eller flera brottsmål. Till och med Rysslands president Vladimir Putin har förekommit i sådana mål. Novaja Gazeta rapporterade flera gånger om det här, men det väckte inga reaktioner trots att vi citerade den förundersökningsledare som för några år sedan höll i utredningen.

Den ryska statsbyråkratin är inte avskild från affärsvärlden. Staten reglerar och kontrollerar affärsvärlden i nästan allt. I ledningen för statliga företag finns representanter från presidentens administration, från ministerier och förvaltningar. Stora privata bolag får informella godkännanden från presidentadministrationen när de genomför större affärer. Det här är synligt för blotta ögat, det räcker att titta på rysk tv. Privata olje- och gasföretag är beroende av de statliga monopolföretagen (som Gazprom eller Transneft). Olika slags monopol förstärks. President Putin kontrollerar personligen Gazprom. Det här anses vara en riktig statlig politik trots att det är allmänt känt att staten är den mest ineffektiva företagsledaren.

Är det lätt att få tag i information om VIP-människornas liv?

Det är mycket svårt. Av uppenbara skäl tycker VIP-personer i Ryssland inte om öppenhet. På en skriftlig fråga från en journalist om inkomstuppgifter och tillgångar för en viss statstjänsteman kan man få ungefär ett sådant här svar: ”Han har en lägenhet (i t.ex. Moskva), en bil, ett garage, ett hus på landet, aktier i ett rysk företag som sköts av en utomstående. Officiell årsinkomst är så och så mycket. Han har inga tillgångar utomlands.”

Det här svaret säger ingenting. Informationen får man hämta från olika källor med tillgång till hemliga statliga handlingar. Så vitt vi vet är det inte längre någon som likställer statstjänstemannens officiella uppgifter med de tillgångar som han och hans närmaste släktingar faktiskt har. En statstjänsteman behöver i praktiken inte alls ansvara för uppgifter som inte stämmer.

Ledare för statliga och privata företag har ingen redovisningsskyldighet. Men, för att ta ett exempel, så lyckades vi få fram att sidoinkomsterna för en familj till en ledare i ett statligt bolag var hela 200 000 dollar i månaden (= nästan 1,5 miljoner SEK).

Statstjänstemän får inte spela på börsen men det finns ingenting som hindrar dem från att ta hjälp av investeringsföretag eller överlåta sina aktier till en förvaltare. Det har blivit så att vissa mindre kända investeringsbyråer i stort sett bara har statstjänstemän och ledare för statskontrollerade företag som sina kunder.

Varför belyser ni VIP-livet just nu?

Det är inte alls så. Novaja Gazeta har sedan länge rapporterat om det här. Redan 1999 började vår kampanj ”Inga sirener på våra gator” som riktade in sig mot de ogrundade privilegier som tillföll vissa statstjänstemän på vägarna. Vi ansåg och anser att det bara är ambulans, brandkår och polis i jakt efter brottslingar, som ska ges företräde på vägarna.

Regelbundet publicerar vi material om tjänstemännens orimligt stora tillgångar. Om deras utländska villor och lyxyachter. Flera gånger har vi citerat utländska rättsinstanser om höga ryska statstjänstemäns misstänkt höga utgifter.

”Rysk tv söver folk med vaggvisor”

Aftonbladet.se:s läsare har undrat varför Novaja Gazeta bara rapporterar dåliga nyheter från Ryssland.

Här svarar Roman Sjlejnov, tidningens grävredaktör, på frågan.

Johanna Melén