Annica bjöds till klassåterträff – så här svarar hon mobbarna

Malin Wigen

När Annica fick en inbjudan till en klassåterträff med sina plågoandar bestämde hon sig för att svara.

– Det kändes bra att kunna stå upp för en annan bild av de här åren än den som de gav, säger hon.

Annica, 36 år, gick i högstadiet för 20 år sedan. För henne var det en tuff period i livet. I början av åttan började mobbningen.

– För mig blev högstadiet en tid som bröt ner mig tills det inte fanns så mycket kvar av den jag var när jag började. Ensamheten och hopplösheten jag kände blev vardag och något som jag tyvärr blev tvungen att förhålla mig till varje dag.

När hon skulle börja nian bytte hon klass. På ett sätt blev det bättre då.

– Jag kom ju ifrån personerna som mobbades. Men de negativa tankarna om mig själv och allt annat satt kvar.

”Kändes olustigt att läsa om firandet”

I våras kom en Facebookinbjudan till en klassåterträff med plågoandarna. Först blev Annica förvånad över att hon ens fått en inbjudan.

– Sedan kändes det olustigt att läsa om hur de skulle fira.

Annica bestämde sig dock för att svara sin gamla klass och skrev ett inlägg i eventet. Svaret har delats på stiftlesen Friends Facebooksida och hyllas av tusentals människor.

”Vad kul att ni kan se tillbaka på de åren med så fina minnen. För mig var det den mörkaste perioden i mitt liv. Ni kanske minns att jag bytte klass i åttan? Det var för att slippa den där plötsliga tystnaden som kunde lägga sig när jag gick förbi i korridoren, de hånfulla skratten bakom ryggen och de kyliga blickarna i klassrummen. Det några av er i klassen ägnade er åt kallas nämligen för mobbning”, inleder hon svaret.

Hon skriver om hur man aldrig glömmer mobbning och att hon än i dag kan höra den där rösten som säger att hon är värdelös, fastän det inte stämmer.

”Men, ni är säkert bra människor idag. Kanske har några av er barn. I så fall hoppas jag att de slipper vakna med en stor klump i magen varje morgon om de ska till skolan. För det förtjänar faktiskt ingen. PS. Istället för att lägga pengar på en resa till Stockholm och återträffen, har jag skänkt 2000 kr till Friends” avslutar hon.

”Fick det avslut jag ville ha”

– Det kändes lite läskigt att skicka eftersom jag inte visste hur reaktionerna skulle bli, men samtidigt bra att kunna stå upp för en annan bild av de här åren än den som gavs.

Några har svarat henne personligen. Men hon önskar att fler hade vågat erkänna sina gamla ”oförätter”, då det krävs så lite att göra en stor skillnad.

– Men det var inte för dessa jag postade inlägget. Det var för att det kändes som det enda rätta och för att få det där avslutet jag alltid velat ha.

Låt aldrig någon definiera vem du är

Även om hon kan må dåligt i vissa perioder på grund av mobbningen så känner hon sig stark i dag. När det kommer till hennes egna barn skulle hon hon kunna flytta till månen om det krävdes för att skydda dem från mobbning.

– Men jag vet att det inte fungerar så, säger hon och fortsätter:

– Jag tror att en av de viktigaste sakerna man kan lära sina barn är att aldrig låta någon annan definiera vem du är. Även om det är lättare sagt än gjort.