Kalle Moraeus vill bli en katt

Kerstin Nilsson

helskärm

Om musik handlar Kalle Moraeus Sommar.
Han pratar musik, spelar musik – och lever av musik.
Av musiken, varvad med gemytliga funderingar om lycka, idolskap och livet spinner han ett Sommar att slappna av till.

I sitt nästa liv vill han bli katt.

Jag tror att det skulle passa Kalle Moraeus alldeles utmärkt.

Precis som sin idol, katten Benny, har han förmågan att njuta av livet – och skapa en hemtrevlig tillvaro, både för sig själv och alla i sin närhet, vare sig de sitter i publiken, framför tv:n eller lyssnar på radio.

Kalle Moraeus är en naturbegåvning.

Inte bara på fiol.

Kanske är konsten att bara vara sig själv – och det är han, i alla sammanhang, den där runde, genomsympatiske spelmannen från Orsa.

I Kalle Moraeus Sommar spelar musiken huvudrollen, pratet är bara något som kommer däremellan.

Mellan musiken som har betytt – och betyder - så mycket för honom själv och som han verkligen vill att vi ska lyssna på.

Vanligtvis brukar det vara tvärtom.

Ändå är det han säger mellan låtarna också värt att lyssna och ägna en stunds eftertanke.

Kalle Moraeus bjuder på ett Sommar, perfekt för en stund i hängmattan eller solstolen – om det inte hade regnat småspik hela tiden.

Men det är ju inte hans fel.

Han småpratar om sitt liv och sin roll som kändis och idol – en roll han inte har något emot, om sin mentala oas - skidåkningen, om vännen som stöttat honom, efter skilsmässan, senaste året – artisten Lisa Miskovsky – och sin nya passion: snöskotern.

Inget uppseendeväckande, inget kontroversiellt - men det är kanske inte så konstigt.

I sitt förra Sommar, 2002, berättade Kalle Moraeus om sin kolhydratdiet – och skapade rabalder.

Till sin egen stora förvåning.

I dag, 13 år senare, har tiden hunnit ikapp honom.

Numera vet alla att vi måste dra ned på kolhydraterna.

Där var en liten gubbe från Orsa med i frontlinjen – tack för det, Kalle