Björn Ranelid: Nej tack, jag åker inte till Båstad
Uppdaterad 2023-11-22 | Publicerad 2023-07-08
GLADSAX. Österlen är inget Båstad eller Rivieran.
Hit kommer man inte för att glassa runt, säger Gudrun Schyman och Björn Ranelid som båda bott här i över 30 år.
– Då tror jag folk skulle tycka att man var nån jävla sprätt, säger Schyman.
– Var har ni fikabrödet?
Gudrun Schyman, 74, spiller ingen tid när hon möter Aftonbladet i dörren hemma på Klockaregården i Gladsax. Hon har lovat kaffe – vi har lovat kakor.
Gudrun kan andas ut. Hon lägger mazarinerna och syltkexen på varsitt fat och dukar fram på träbordet i det rustika köket.
Här väntar redan Björn Ranelid, 74. Han slår sig ner i kökssoffan efter att ha tagit Aftonbladets reporter och fotograf ordentligt i hand. Jaguaren står parkerad på grusplanen utanför, han har kört från sitt älskade Kivik.
– Det är det enda palindromet bland de svenska ortsnamnen. Du hittar inget annat.
”Åker inte hit för att skövla”
Båda två är inflyttade här. Gudrun är uppvuxen i Täby norr om Stockholm, Björn i Malmö.
Men stoltheten över platsen där de nu bor går inte att ta miste på. Här finns en ”äkta kärlek” till orten, säger Ranelid – vilket enligt honom skiljer Österlen från andra sommarparadis.
– Hit kommer du inte för att skövla en vecka, som i Båstad. Utan du har en äkta kärlek till platsen. Jag tackar nej varenda år till Båstad, jag åker inte dit. Det är samma sak med Öland och andra sådana platser, folk kommer dit för att vegetera, vara kända, politikerveckor hit och dit. Jag är inte intresserad av det.
”Kärleksfullt förhållande till stockholmare”
Att stockholmare kommer till Österlen har han däremot inga problem med.
– Jag använder inte sådana begrepp som ”nollåttor”, jag tycker inte om det. Jag har träffat tusentals som har ett kärleksfullt förhållande till de som kommer från Stockholm. För att de ser till att underhålla affärer och mycket annat.
Turistinvasionen om somrarna ser ingen av dem heller som något stort problem – det märks mest på mängden människor.
– Det här ju inget Rivieran som människor åker till och tar med sig stora semestergarderober och högklackat. Utan det här är ett ställe som man åker till för att ha det ganska lugnt, säger Gudrun.
Hur är en typisk Österlensbo?
– Jag tänker på dem som har bott här i generationers generationer. Jag har såna grannar. De är nedborrade i den österlenska myllan och står stadigt där. Ja, de är ett med Österlen, tycker jag.
”Kommer aldrig släppa Kivik”
Björn Ranelids resa till Österlen gick via Genarp och Ystad. Till Kivik kom han efter att hustrun Margareta och dottern såg en annons i skyltfönstret hos en mäklare för 18 år sedan.
De for i väg och letade upp huset vid den stora äppellunden.
– Jag har sagt det i intervjuer förut, Margareta grät sig till huset. Och det ligger något i det. Vi kommer aldrig släppa Kivik och äppellunden.
”Som en hägring”
Tidigare partiledaren Gudrun Schyman har hittat hem till Österlen två gånger.
Första gången var en dimmig kväll i februari på 70-talet när Gudrun, gravid, och hennes dåvarande man gick vilse på Österlen. Plötslig stod de framför en blå järngrind vid en skånelänga.
– Det var som en hägring, det var vår räddning. Det var vårt.
Efter en skilsmässa flyttade Gudrun till Stockholm och rikspolitiken. Åren gick och barnen blev stora. Gudrun längtade tillbaka – och 1999 köpte hon huset av samma par som hon sålt det till. Nu delar hon det med sambon Jacques.
– Jag kom tillbaka hit, öppnade dörren och tänkte ja, här är det precis som vanligt! Den där dörren som inte går att öppna och den där lådan som inte går att stränga. Det blev en solskenshistoria, säger Gudrun.
”Inte unga som flyttar hit”
Jag passar på att fråga politikveteranen Schyman vilken som är den viktigaste politiska frågan här. Omsorgen om äldre, svarar hon.
– Det får inte vara mer neddragningar inom sjukvården och liknande, det är ett snålande som inte behövs.
Nog är frågan viktig – Simrishamns kommun har landets femte högsta medelålder.
– Det är en problematik. Det är inte unga som flyttar in, de börjar på gymnasiet och så flyttar de ut. Och det kan man väl inte säga annat än att det är klokt att se sig om i världen. Men sen skulle man gärna vilja ha dem tillbaka. Då behövs bättre kommunikationer och en mer differentierad arbetsmarknad.
”Levande bygd”
Men att Österlen skulle vara på väg att dö ut – bokstavligt talat – det nekar både Gudrun och Björn bestämt till.
– Här strider man för skolan och underhåller husen. Det ska vara levande. Inte bara de fyra månaderna juni, juli, augusti, september, säger Björn.
– Ja, det där håller jag med dig om. Det tycker jag att jag ser också i kommunpolitiken. Det är lustigt, Simrishamn är ju tätorten, men det bor ju fler människor utanför. Det sker väldigt mycket runt om. Många är väldigt angelägna om att det ska få fortsätta att vara så. Det finns en vilja att hålla igång det här och se till att det inte dör.
– Det är inte något Skansen det här. Det är en levande bygd, verkligen.
