Arbetslösheten rusar – regeringens reformtakt går trögt
Publicerad 2023-10-02
Trots en stigande arbetslöshet går regeringens reformtakt för arbetsmarknaden långsammare än när tidigare regeringar suttit vid rodret.
Det visar Aftonbladets genomgång av regeringens lagförslagsplanering.
– Vi skiljer oss från en socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik på det sättet att vi inte sprutar ur oss vare sig propositioner eller förordningar som inte har något avgörande innehåll, säger arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L).
Ett av regeringens stora projekt är att få fler i arbete. Under förra mandatperioden sköt oppositionen in sig på den höga arbetslösheten och när man nu sitter i regering är målet att fler ska komma i arbete.
Men just nu går det åt fel håll. Inflationen har stigit och regeringen räknar med att arbetslösheten ökar till 8,3 procent vid 2025 för att sedan gå ner till 7,4 procent 2026.
På arbetsmarknadsdepartementet basar Liberalernas partiledare Johan Pehrson. Han talar ofta och gärna om att regeringen ska återupprätta den så kallade ”arbetslinjen”.
Färre annonserade lagförslag
En genomgång av den nya regeringens propositionsförteckning, alltså listan på de lagförslag som ska komma från de olika departementen, visar att reformtempot nu är långsammare jämfört med tidigare regeringar.
Ärenden kan läggas till eller tas bort under åren. Förteckningarna är därmed inga facit, men de ger en fingervisning om vilka förslag som regeringen har som ambition att gå fram med – och hur många propositioner som är på gång.
Inför hösten 2023 finns en punkt som arbetsmarknadsdepartementet ska presentera för riksdagen. Det är ett svar på Riksrevisionens rapport om Samhall.
Ministerns svar: ”Laddad agenda”
Även i våras annonserade departementet en enstaka proposition. Det var en förlängning av tillfälliga lättnader i a-kassan – något Liberalerna inte ens ville genomföra utan tvingades gå fram med efter krav från Sverigedemokraterna.
Aftonbladets genomgång visar att arbetsdepartementet gått fram med i genomsnitt drygt sju ärenden per år till riksdagen sedan 2014. Det kan jämföras med de två ärenden som annonserats under 2023.
Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson står fast vid att arbetsmarknadspolitiken läggs om.
– Vi kommer in med en laddad agenda som lägger om arbetsmarknads- och integrationspolitiken. Det här är centralt för Liberalerna. Egen försörjning är vägen till egenmakt, säger han.
Omfattande reformer som ändringar i arbetsrätten och reformeringen av Arbetsförmedlingen är ett par exempel på större förändringar som tidigare regeringar gått fram med i närtid.
Men enligt statsrådet Johan Pehrson styrs arbetsmarknadspolitiken nu främst genom budget och förordningar.
– Vi skiljer oss från en socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik på det sättet att vi inte sprutar ur oss vare sig propositioner eller förordningar som inte har något avgörande innehåll, säger statsrådet.
Johan Pehrson nämner satsningen på etableringsjobb som ett konkret exempel på regeringens arbetsmarknadspolitik.
Ministern pekar också på att departementet hittills gjort 38 förordningsförändringar sedan han tillträdde.
Det är dock ingen uppseendeväckande hög siffra. Den rödgröna regeringen genomförde mellan 40 och 60 förordningsförändringar per år under de första åren som följde maktskiftet 2014.
Pekar på budgeten
Johan Pehrson har tillsatt eller utökat flera utredningar på arbetsmarknadsområdet, men de har ännu inte burit frukt.
I den nyligen presenterade statsbudgeten avsattes bland annat pengar för nya insatser för arbetslösa och effektiviseringar för Arbetsförmedlingen infördes. Även a-kassan ska göras om, men det dröjer till nästa år – om regeringens plan håller.
– Budgeten innehåller de viktigaste styrverktygen tillsammans med en ny instruktion till Arbetsförmedlingen och regleringsbrev till andra myndigheter, säger Johan Pehrson.
Experten: Inte fokus på arbetsmarknadspolitik
Men trots arbetsmarknadsministerns försäkringar om att regeringen levererar arbetsmarknadspolitik, innehåller den planerade produktionen av faktisk politik som läggs fram till riksdagen nu alltså färre förslag än de senaste två mandatperioderna.
– Det är en väldig skillnad om man jämför med Reinfeldts första regering. De hade ett färdigt program, en herrans massa förslag som kom i hög takt. Det gällde arbetsmarknad och andra saker. Det ser vi ingen som helst motsvarighet till nu, säger Anders Forslund, professor emeritus på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
– Det som kommer närmast är januariavtalet som också innefattade en hel del överenskommelser om arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadspolitik låg till grund för regeringsbildandet. Tittar man på Tidöavtalet så handlar det väsentligen inte alls om arbetsmarknadspolitik. Det är inte fokus överhuvudtaget på det.
Vad drar du för slutsatser av att reformer inte annonseras i lika hög takt som tidigare?
– Det behöver inte betyda att man inte gör något. Det betyder snarare att man inte ser någon stark anledning att lägga om kursen helt. Det kan snarare tyda på att det finns andra politikområden som är i fokus för den här regeringen.