Liams grav skändades på änglabarnsdagen

I onsdags firades ”änglabarnsdagen”, till minne av de som lämnat oss alldeles för tidigt. Men när Jennie Lindahl i Furulund skulle besöka sin sons grav hade den skändats, vilket Lokaltidningen berättade om först.

– Det vände sig i magen på mig, säger hon.

För ungefär ett år sedan dog Liam, bara 16 timmar gammal, efter två hjärnblödningar i mamma Jennie Lindahls mage. Den 29:e december begravdes han vid Lackalänga kyrka i Furulund i Kävlinge kommun.

I onsdags, åkte Jennie dit för att besöka honom innan hon skulle hämta storebror Oliver, 10, på fritids.

– Först såg jag att batterierna var uttagna ur ljusslingan. När jag kom närmare Liams grav såg jag hur stenhjärtat var sönderkrossat, en bok i betong var sönderslagen och en liten plastbil som vi lagt på gravstenen var utkastad på gräsmattan, berättar Jennie.

Boken i betong valdes ut av Oliver.

– Han sa ”mamma, Liam måste ha någonting att läsa i himlen”. Jag har inte vågat berätta om det här för Oliver ännu. Det har tagit honom väldigt hårt att förlora sin lillebror och han är helst inte vid graven. Han tycker det är jättejobbigt.

”Det vände sig i magen”

Jennie förstod ganska fort att det inte handlade om att det var djur som hade varit och stökat till vid graven, inte heller var det vädret som hade orsakat skadorna på gravplatsen.

– Jag började städa upp direkt. Det såg hemskt ut. Jag förstår inte hur någon har kunnat göra såhär. Det vände sig i magen på mig.

Hon ringde sin man för att berätta om vad som hade hänt och försökte hålla uppe humöret hela kvällen, fram tills dess att hon bestämde sig för att dela med sig av händelsen på Facebook.

– Det här är ingenting nytt, tyvärr. Det händer ju då och då i landet. Vi polisanmälde händelsen igår och då fick vi reda på att samma sak hade hänt bara några kilometer härifrån dagen innan.

– Men jag förstår inte. Det här är Liams sista viloplats. Det är dit vi går för att minnas och sörja, det är det sista vi har av honom.

Jennie tror inte att man kommer få fast de som har skändat graven men hon hoppas att den eller de som har gjort det får sig en tankeställare nu när tidningarna tar upp det.

– Jag hoppas att jag aldrig mer behöver läsa om att någonting sådant här har hänt. Jag vill inte se det i tidningar och inte på sociala medier, aldrig mer. Sedan i onsdags har jag åkt upp till Liam två gånger om dagen för att se så ingenting mer har hänt. Det har nästan blivit maniskt. Så ska det inte behöva vara. Usch.