Ringde 112 från Utøya - förgäves
Publicerad 2011-07-26
Försökte gång på gång slå larm men fick bara upptaget
OSLO. Matrosen Johannes Dalen Giske, 20, hämtade polisen som skulle kontrollera lägret på Utøya.
Han blev den förste att se massakern – och den förste att larma 112.
– Men det var bara upptaget, säger matrosen.
Johannes Dalen Giske, brorson till näringsminister Trond Giske, jobbade som matros under AUF-lägret på Utøya.
Båten, som skeppade alla till ön, gick normalt varje timme. Men på fredagseftermiddagen blev den stående på Utøya på grund av att lägerdeltagarna fått information om bomben i Oslo.
Plötsligt blev matrosen kontaktad från personal på fastlandet.
– Jag fick meddelande om att en polis ville över till ön på grund av det som skett i Oslo. Jag ringde kaptenen, säger Johannes Dalen Giske till VG.
”Täckte över geväret”
På landsidan mötte Johannes för första gången Anders Behring Breivik, utklädd till polis.
– Han hade ett gevär av något slag och en pistol. Och en väska i hårdplast. Han såg ut som jag föreställer mig en polis ur bombgruppen.
Kort senare var de tillbaka på ön.
– Under båtfärden hade man täckt över hans gevär med plastpåsar för att inte skapa panik på ön, säger
Johannes.
”Hjälpte honom”
Polisen Trond Berntsen, som arbetade som vakt under lägret, mötte dem när de lagt till. Med var också
lägerledaren Monica Bøsei.
– De hämtade en bil eftersom hans väska var så tung. Han (Anders Behring Breivik) fick hjälp att lasta den och de körde till informationshuset, 30–40 meter från bryggan. Han sa att det snart skulle komma två poliser till. Därför blev jag kvar på båten medan de andra gick av.
Då började skottlossningen.
Registrerades inte
– Min första tanke är att han testar vapnet, men det är inte förenligt med att vara diskret. Sedan sprang folk ut ur huset och jag trodde att han avväpnade någon farlig.
Men det Johannes ser, och troligtvis blir den förste att bevittna, är början på den brutala massakern.
Monica Bøsei och Trond Berntsen skjuts ihjäl av den man de nyligen hjälpt. Därefter gav han sig av mot
barnen och ungdomarna.
När Johannes insåg vad personen egentligen höll på med larmade han. Men kom inte fram.
– Jag ringer 112, första gången 17.24. Då fick jag upptaget. 17.26 fick jag också upptaget. Båda gångerna jag ringde var före det första larmet som registrerades, säger Johannes.
Sökte skydd på båten
Enligt polisen kom första samtalet 17.27.
Han, kaptenen, AUF-ordföranden Eskil Pedersen och flera andra sökte skydd på båten ute på vattnet. Samma båt som matrosen nyligen hämtade upp massmördaren med.
Har du haft skuldkänslor?
– Det är en fråga jag fått av många, men det ska jag inte ha. Och det har jag inte känt heller.
– Det är möjligt att skuldkänslorna kommer. Då ska jag göra allt för att bekämpa dem. Jag har inte skuld i det här. Ingen på ön har det. Vi som var på ön var där för att vi hade en önskan om en bättre värld. En värld där folk bryr sig om varandra, säger han till VG.