Läkarna sluter upp – största uppropet hittills

Publicerad 2017-11-30

Nu skriver över 10 000 kvinnliga läkare under ett nytt upprop mot trakasserier, osynliggörande och kränkningar inom läkarbranschen. De kallar det för #utantystnadsplikt och det är det största uppropet hittills i vågen av #metoo. Svenska Dagbladet har publicerat deras öppna brev.

”Läkaryrket bygger på respekt för andra människor. I det ingår respekt för andras kroppar. Vi är 10 400 läkare och läkarstudenter som står bakom denna text. Vi är kvinnor, icke-binära och transpersoner”, så inleds läkarnas upprop i Svenska Dagbladet.

I texten beskrivs den tydliga hierarkiska trappa som finns inom läkaryrket. Skribenterna påpekar att läkare ständigt är i beroendeställning till de som står över dem i hierarkin, inte bara i några år utan faktiskt i decennier. De påpekar även att majoriteten av alla läkare över 60 år är män, när mer än hälften av deras yngre kollegor är kvinnor.

”Överläkaren tryckte sitt stånd mot mig”

De som skrivit under uppropet har samlats i en sluten Facebook-grupp de senaste veckorna och delat vittnesmål om vad de fått utstå. Svenska Dagbladet publicerar även utdrag ur dessa historier, där ett utdrag lyder:

”Var kandidat under termin fem och skulle undersöka en manlig patient. Jag övervakades av en manlig överläkare i 60-årsåldern. Mitt i undersökningen sa överläkaren: ’Du måste undersöka ljumskar och penis också, det ingår!’ Patienten hade arytmi, undersökning av genitalier ingick inte i examinationen. Sedan vände sig överläkaren mot patienten och sa: ’Det här hade kostat många sköna slantar på gatan. Du kan tacka mig sen.’ Patienten flinade och skrockade. Tårarna brände bakom mina ögon. Kände mig tillintetgjort och smutsig.”

Ett annat vittnesmål var: ”Jag var underläkare och 27 år. Den 30 år äldre respekterade överläkaren tryckte sitt stånd mot mig i hissen på väg till en operation, log stort och sa; ’Jag ska lära dig att operera.’ När jag kom in i jourrummet på natten låg han i min säng med en bukett rosor, naken med stånd. Han log stort igen. Jag gick till förlossningsavdelningen och satt där hela natten, men tordes inte berätta för barnmorskorna. Överläkaren var ju nästan som en gud på kliniken. Jag mår skit, tar mod till mig och berättar vad som har hänt för två kvinnliga kollegor.”

Följ ämnen i artikeln