Boxares namn är ofta som poesi
Publicerad 2014-04-21
Jag hade en gång en kollega som inte kunde förstå min fascination för boxning som sport. Han sa:
– Finns ju bara två sorters boxare: Dömda och ännu inte dömda.
Möjligen glömde min kollega då en kategori: Dömda – men sedan frikända.
Som den Rubin Carter som 76 år gammal dog av sin prostatacancer i Toronto i helgen.
"The Hurricane".
Rubin "Hurricane" Carter blev med tiden mer känd som fånge och fd fånge än som boxare och fd boxare. Inne satt han i 22 år innan han friades.
Som proffsboxare i mellanvikt kom "Hurricane" till en enda titelmatch. Mot dåvarande WBC- och WBA-världsmästaren Joey Giardello den 14 december 1964 i Philadelphia Convention Hall. En match över 15 ronder som Giardello vann efter att ha haft samtliga tre domare (Bob Polis, Jim Mina och Dave Beloff) på sin sida: 72–66, 71–66 och 70–67.
"Hurricane" hade startat matchen bra och fått in några av sina hårda högerslag mot käken och till och med skakat Giardello i fjärde ronden, men han lyckades aldrig fullfölja attacken. Från femte ronden var matchen Giardellos.
Inför denna VM-fight rankades Hurricane Carter som förste utmanare. Efter förlusten och det som sedan hände dalade han rejält på rankingen.
Eller som underrubriken lyder i Carters memoarer "Sextonde ronden": "From Number 1 Contender to Number 45 472".
45 472 var det nummer som Rubin Carter bar under sina år som fånge på Rahway State Prison, det som sedan 1988 bytt namn och numera heter East Jersey State Prison.
På detta fängelse satt den förre utövaren av "mörbultandets ljuva konst" dömd – av en helvit jury – som delaktig i ett trippelmord på två män och en kvinna på restaurang Lafayette Grill i hemstaden Paterson, New Jersey. Trots att ett vittne i rätten sagt att han var oskyldig.
Hurricane Carter dömdes tillsammans med sin påstådde medbrottsling John Artis till livstids fängelse. En dom som upprepades vid en ny rättegång 1976.
Men efter ytterligare en överklagan i federal domstol, där advokaterna hävdade att polisen i Paterson gjort sig skyldiga till en rasistisk sammansvärjning, hävdes fängelsedomen mot 1985.
Åklagarmyndigheten i Paterson förnyade inte åtalet, och Rubin "Hurricane" Carter var därefter en fri man. Efter det har han kämpat för oskyldigt dömda och var bland annat med om att grunda organisationen Innocence International.
Som boxare var Rubin Carter fruktad för sina snärtiga högerslag, och när han blev professionell 1961 hade han förutom en gedigen boxningsutbildning i den amerikanska armén i Europa också avtjänat ett fyraårigt straff för grovt rån och grov misshandel.
Boxares namn är ofta som poesi. De flesta väljer sitt namn för att antyda något vildsint.
Joe Louis blev ”The Brown Bomber”, Jack Dempsey från Manassa i Colorado blev ”The Manassa Mauler”, Jake La Motta ”Tjuren från Bronx”, Rocky Marciano ”The Brockton Blockbuster” och James Smith blev ”Bonecrasher".
Rubin Carter valde ”Hurricane”. Orkanen.
"Hurricane" var också det namn som gav Carter en plats i filmhistorien och Denzel Washington en Oscars-nominering (som Carter) för en film från 1999; mycket kritiserad av dom som kunde storyn.
"Hurricane" var också första spåret på Bob Dylans skiva "Desire" från 1976. En låt som Dylan tillägnade Hurricane Carter efter att ha läst den självbiografi som Carter skrivit i fängelset.
Pistol shots ring out in the barroom night
Enter Patty Valentine from the upper hall
She sees the bartender in a pool of blood
Cries out, 'My God, they killed them all!'
Here comes the story of the Hurricane
The man the authorities came to blame
For somethin' that he never done
Put in a prison cell, but one time he could-a been
The champion of the world
RIP, Hurricane!