Det heliga arbetet stjäl vårt enda liv
Läs Monica Gunnes kolumn
Välkommen till jobbet. Kanske står du där i entrén och undrar du hur du ska orka en vinter till i saltgruvan? Uppkopplad. Aldrig ledig. Fråntagen alla dina initiativ till vad du egentligen vill göra.
Om du bara orkade. Om du bara orkade att tänka på något annat än det här som du måste göra. Som du lovat att göra för din arbetsgivare, din Herre och Gud.
Sociologen Roland Paulsen, forskare på sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, har skrivit boken ”Arbetssamhället”. En bok som handlar om hur jobbet har blivit ett självändamål.
Enligt Roland Paulsen reflekterar vi inte längre över varför vi låter lönearbetet ta över våra liv.
I Sverige är arbetslinjen helig. Den är större än Gud. Och arbetslinjen bärs upp som en altartavla av politiker, intellektuella och journalister.
Hur har det blivit så här?
Det finns flera historiska lager som både är komplexa och motsägelsefulla, säger Roland Paulsen. Vid kristendomens början hade arbete ingen status alls. Filosofen Aristoteles ansåg till exempel att arbete var ”fördummande” och ett hot mot reflektionen över det ”goda och sköna”. På 1500-talet kom protestantismen och man började tala om arbete som ”plikt”. Man sa: ”Du måste arbeta. Det är Guds vilja.”
Så kom industrialismen som med kraft och enorma kontrollsystem lyckades effektivisera vår känsla för plikt. Den inre rösten som talar om för oss vad vi bör göra. Vad vi måste göra.
Därefter gled socialdemokratin in på planen och sa: ”Arbete är både en plikt och rättighet.”
”Och där är vi i dag”, säger Roland Paulsen. ”Arbete är den enda och stora ideologin.”
Men vad är alternativet? Om vi inte arbetar, så ligger väl potatissäcken snart som en fattigdomskåpa över våra ansikten?
Roland Paulsen säger att det finns flera vägar att gå. En väg är det demokratiska samtalet. Men det är inget samtal som är så lätt att sparka igång.
Roland Paulsen: ”Eftersom arbetet är allt och tar allt, så orkar vi inte engagera oss. Vi har varken tid eller ork att reflektera och prata med varann. I dag kan vi inte ens föreställa oss att det skulle kunna finnas ett annat system.”