Herren där uppe kör helst Ferrari

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mannen vill inte ha en liten flaska vodka.

Han vill ha tre.

Det är den sortens flygresa, det är den sortens man i sätet bredvid mig.

Han ser ut som en blandning av ishockeyspelaren Markus Näslund och Runar, ja han, Mischa Bartons pojkvän.

På skolsvengelska berättar han högljutt för flygvärdinnorna om sin tid i armén. Han var med om "Operation Desert Storm" i Gulfkriget, påstår han.

Flygvärdinnorna himlar med ögonen bakom hans rygg.

Ett stort kors dunsar mot hans mage när han skrattar.

Men nu, säger mannen, har jag bara en arbetsgivare:

-God is my call.

Han dricker sin vodka rent, sen vänder han sig mot mig och säger:

-Kolla, mina glasögon. De kostade tiotusen.

-Jaha, säger jag.

-Har du sett Ferraris nya sportbil?

-Nej.

-Jag tänkte köpa mig en sån.

-Har du råd med det?

-Företaget betalar, säger han och blickar ut genom det lilla runda fönstret.

Det är ett på många sätt orimligt samtal. Inte minst med tanke på att vi har planets sämsta platser. Ekonomiklass vid motorn.

-Tjänar man så bra som präst, frågar jag.

-Han har inget emot att man är materiell, säger prästen och nickar mot taket.

Jag frågar aldrig om det är han eller Han som ska hala fram kontokortet i bilaffären.

-Jag var med om "Operation Desert Storm", säger han plötsligt.

-Ja, jag hörde när du berättade det för flygvärdinnorna, säger jag.

-Sedan dess lever jag med sorg i hjärtat. Livet är ögonblickets illusion, säger han.

-Jaha.

-Vet du förresten att Sverige är det land där det utbildas flest lönnmördare i världen, frågar mannen.

-Nej.

-Det är inte så många som vet det.

Vi sitter tysta.

Korset guppar över hans mage när han andas tungt genom näsan.

Ungen framför oss har somnat när en steward som kan heta Andrew ber mig fälla upp bordet:

-Excuuuuuse me söööör.

Vi ska ned för landning.

Mannen bredvid mig halar upp ytterligare två små flaskor vodka ur kavajfickan. Han har sparat dem till senare. Nu är senare. Med van hand tömmer han flaskornas innehåll i en sprucken mugg. Droppar av ren vodka rinner längs hakan, snabbaste vägen mot halsen, när han hungrigt sveper innehållet.

Gud är hans kall.

"Jag frågar aldrig om det är han eller Han som ska hala fram kontokortet

Ronnie Sandahl