Blocka honom – du har att göra med en knöl

Släpp honom och radera hans nummer, det är det enda vettiga.

Det är en vardag vilken som helst på blå linjen i Stockholms tunnelbana. Jag har hamnat bredvid en av de där människorna som fläker ut ­hela sitt privatliv för övriga resenärer via ett telefonsamtal med en kompis.

Hon är några och tjugo och har av allt att döma haft ett oväntat möte på stan.

– Han sa ju att han skulle flytta utomlands och vara borta i två år. Det var därför vi inte kunde bli ihop. Men nu är han tillbaka i Stockholm. Det var tydligen bara två veckors semester, för­klarar min bänkgranne för sin kompis i luren och alla oss som ­inte bett om att få höra.

Fast här spetsar jag öronen förstås. Jag känner ju igen en nödlögn när jag hör en och en syster i behov av goda råd när hon sitter en halvmeter ifrån mig.

– Nu vill han typ ses ändå. Fast han skriver på så konstiga tider på Facebook och när jag svarar hör jag inget på flera dagar.

Här börjar min irritation över den högljudda telefonrösten gå över i bestörtning.

Mitt emot mig sitter en kvinna i min ålder, som liksom jag förvandlats till ofrivillig tjuvlyssnare. Hon himlar lite med ögonen och vi småler i samförstånd. Det är en ordlös överenskommelse baserad på år av empiri och erfarenhet av den moderne mannens nycker. Vi vet att utlandsflytten som blev till två veckors semester är en lögn så torftig att dess låga ambitionsnivå i sig är ett hån, och att kontaktförsök nattetid i princip är att betrakta som att de inte har hänt om de inte upprepas i dagsljus.

Framför allt har vi lärt oss att identifiera ett rötägg med hjälp av relativt få signalement.

Tjejen på tunnelbanan känner uppenbarligen ännu inte till dejting­djungelns orubbliga grund­lagar. Hon fortsätter:

– Jag vill ju så himla gärna träffa honom igen, så att vi kan få ett ­avslut, om inte annat.

Här börjar jag få svårt att andas och inbillar mig små svettpärlor bryta ut på pannan. Jag vill slita telefonen ur handen på henne, ruska om flickebarnet och väsa i hennes öra:

– Förstår du inte att du har att göra med en knöl?! Han hade säkert en jobbig barndom och kanske var han mobbad i skolan, men det spelar ingen roll. Du måste släppa honom och blocka hans nummer och det pronto. Det finns inga lyckliga slut här, jag upprepar INGA LYCKLIGA SLUT.

Men jag gör ingenting förstås. Jag sitter bara stilla och lyssnar till hennes dystopiska slutord:

– Fast jag vet ju att om vi ses för att få ett avslut, så finns det en risk att jag kommer att vilja fortsätta träffas.

Sen går hon av vid Fridhemsplan och kvar sitter jag och hyperventi­lerar tyst.

WOW

 Jag förstår upprördheten över att avhoppade SD-vilden Margareta Larsson tar ut 62 400 kronor i månaden trots att hon aldrig är i riks­dagen. Personligen föredrar jag ändå en frånvarande sverigedemokrat före en som har inflytande. Finns det ett pris för att köpa hela partiets tystnad är jag beredd att lyssna.

WTF

 Uber Pop gjorde det jättebilligt att åka ”taxi”. Lite som Ryan air gjorde det att flyga flygplan och, för all del, H&M att köpa kläder. Det finns alltid nästan alltid någon annan som betalar i form av svartarbete, skitvillkor och slav­löner. Om man nu har

lite svårt att kanalisera sin ilska, kan det vara en bra utgångspunkt.

Följ ämnen i artikeln