Italien är ett land i chock och sorg
Såren från katastofen i l’Aquila år 2009 har ännu inte läkt.
Nu drabbas Italien än en gång av en svår jordbävning.
Invånarna i bergsregionerna är härdade.
Men hur vänjer man sig vid det ofattbara?
”En tragediernas sommar”.
Orden kommer från en av mina kollegor och vänner som just nu befinner sig i kaoset i Amatrice, efter flera timmars kamp för att ta sig dit, på vägar som inte finns längre.
Kollegan, liksom många andra journalister, kom direkt från badorten Palinuro, där tre dykare försvann under en grottdykning i fredags. Två har hittats döda, den tredje saknas ännu.
Bara en av alla tragiska nyheter denna sommar i Italien, där också tågkatastrofen i regionen Puglia i juli, med 23 döda, skakat Italien.
Nu har 37 personer dött i nattens jordbävning och många fler offer tros finnas under rasmassorna.
Jordbävningen klockan 03.36 i natt fick folk att flyga upp ur sängarna i städer och byar långt ifrån epicentrum.
”Vi bara hoppade ur, stirrade på varandra, skrek ”ut” och sprang ut ur huset”, berättar väninnan Federica för mig på telefon, från hårt drabbade Rieti.
Hon, liksom många från Rom, tillbringar augusti uppe i de små bergsbyarna i östra Lazio, Abruzzerna och Marche. Storstadsborna flyr hettan för att besöka sina far- och morföräldrars gamla hem, som många använder som sommarhus numera. Därför är dessa avfolkningsbygder ovanligt fulla med människor just denna period, innan italienarna återvänder fullt ut till jobb och skolor, i september.
Området är vackert med bergsmassivet gran Sasso, skogar och sjöar i närheten, och populärt för den som vill vandra, cykla eller paddla kanot. Det lockar därför även en hel del utländska turister.
Regionen har alltid plågats av jordbävningar. Italien ligger på orolig mark och är också det land som har flest vulkaner i Europa. De italienare som har hus i de här bergsområdena är vana vid småskalv. Men husen är ofta 200 år gamla och inte byggda för att små emot jordbävningar.
”De rasar som korthus. Vi tror att många, många kan ligga begravda under rasmassorna”, berättar en brandmän för RAI News i italiensk tv.
Alla italienare, inte minst i Abruzzo-regionen, bär ännu inom sig de smärtsamma minnena av katastrofen i l’Aquila 2009. Då dog 297 personer, 10.000 byggnader förstördes och 50.000 personer blev hemlösa. Varje år ordnas fackeltåg till minne av tragedin.
I jordbävningen i Irpinia i Campania-regionen, 1980, dödades 4500 personer i en av landets värsta katastrofer någonsin. Italienarna har lärt att leva med risken för jordbävningar som en del av sin vardag.
Enligt italienska medier hade nattens jordbävning sitt epicentrum vid Accumoli, nära Rieti och skedde på bara fyra kilometers djup. Husen föll ihop på ett ögonblick och många av de som begravdes där inne var chanslösa.
Italiensk tv visar bilder på räddningsarbetare men också desperata anhöriga. De gräver med sina bara händer medan de gråter och ropar sina älskades namn, i hopp om att få svar från resterna av det som nyss var deras hem, liv och vardag. I Accumoli tros en hel familj finnas kvar under sitt hus och minst 15 personer gräver sina händer blodiga för att få ut dem.
Röda korset och en rad frivilligarbetare jobbar sida vid sida med brandkår och ambulans i de drabbade städerna. I Amatrice har man slagit upp ett provisoriskt sjukhus utomhus.
Byarnas präster har också gett sig ut för att hjälpa där de kan.
Kyrkan i Amatrice, den finns dock inte längre, den liksom så mycket annat som gick förlorat under skalvets evighetslånga sekunder.
Men det är människorna folk nu sörjer, saknar och letar efter, i orolig väntan på att dödstalen ska stiga. För det är en sak att vänja sig vid tanken på jordbävningar. Tragedier och katastrofer kan ingen bli van vid och Italien är ett land i chock och sorg.