Jag litar inte på Fredrik Reinfeldt
Öppet brev till Fredrik Reinfeldt:
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fredrik, så här sa mamma till mig när jag var barn:
–?Malin, du kommer aldrig kunna bli politiker.
–?Varför inte?
–?Därför att du inte kan kompromissa. Du vägrar lyssna på vad andra har att säga och det är ditt sätt eller inget som gäller.
–?Men...
–?Nej, det går inte, men det finns säkert annat du kan syssla med.
Mamma har varit kommunpolitiker i hela sitt liv. Jag tror att hon eventuellt föddes på ett kommunstyrelsebord. Jag tror att kommunfullmäktigemöte var mitt första ord. Men jag älskar politik. Jag tror inte alls att Mona Sahlin tramsar. Jag älskar, älskar politik.
Men det är alltså inte min grej detta med politik. Precis som med så många andra saker hade mamma rätt om detta också.
Jag blev journalist i?stället. Men jag är eventuellt ingen vidare journalist heller, visar det sig. Jag är alldeles för färgad av mitt eget bultande hjärta, till bredden fyllt av kärlek, sorg, rädsla och osäkerhet.
Jag älskar mitt liv, Fredrik, så väldigt mycket. Jag älskar mina barn. Men jag är rädd att de inte har en framtid. Du är statsminister Fredrik. Det är du som bestämmer nu.
Mina politikerdrömmar då? Jag kan fortfarande inte bli politiker. Jag har en sambo som spelar fotboll och aldrig är hemma, jag kan inte vara ifrån barnen. Men jag känner att min tid är nu. För första gången känner jag att mitt kompromisslösa sätt är helt rätt. Det är nu helt okej att inte lyssna på vad de andra säger.
Vi borde leva ett liv i undantagstillstånd. Varför gör vi inte det? Varför straffskattar vi inte koldioxid med 200 procent? Det enda jag hör talas om är subventionerade miljöbilar med statligt bidrag på tio tusen.
Vad är de för jävla MESERI, ursäkta franskan. Jag höll inte på dig och dina kompisar i valet, Fredrik. Men jag är heller inte övertygad vänster, saken är den att jag skiter i det. VEM ska bry sig om kollektivavtal, barnbidrag och moms på mat när vi vadar runt i lårhöga gummistövlar? Hur ska vi klara detta, Fredrik? Hur gör vi? Vad gör DU? Jag vill inte dö, jag vill leva. Varje minut på dygnet tänker jag på miljön och på vår framtid. Ska jag våga bli med barn igen? Vad ska jag göra med de barn jag har? Jag borde tänka på vad vi ska ha för middag, om barnen tittar för mycket på tv eller om jag eventuellt pussar Joachim för lite.
Men hela min tillvaro har ett stort klimatmoln över sig. Och jag litar inte på dig, Fredrik. Du vill bli en sjuhelvetes statsminister. Du vill bli omvald 2010. Jag förstår det. Men du har viktiga saker att uträtta.
Jag såg dig i Agenda, Fredrik. När du svarade på tittarnas frågor. Alla ville veta vad de fick i plånboken, vad skulle du göra för just dem? ”Vad har jag som student att vänta för stöd? Vad ska han göra för oss pensionärer?” Så lät det. Inte en jävel ville veta hur du ska arbeta för en hållbar framtid. Hur ska du tolka detta? Jag ska tala om det för dig, Fredrik. Du ska skita i det. Du ska ta ditt ansvar och gå i täten för miljöarbetet. Det är din enda arbetsuppgift de närmaste åren.
Jag är inte intresserad av att du ska gå i svaromål. Jag är bara intresserad av en enda sak: att du ska sätta fart. Du är så viktig, Fredrik. Sänk mitt barnbidrag, chockhöj momsen, gör vad du vill. Bara du gör något vettigt med pengarna. Grön skatteväxling from HELL.