Barnhemsturism går lika bra att kalla kannibalism
Sofia Hellqvist har berättat om månaderna på barnhem i Ghana där hon bytte blöjor och pussade på bebisar. Lottie Knutsson sålde r-i-k-t-i-g-a möten med gatubarn. Magdalena Graaf köpte barnhemsjobb åt hela familjen.
Vid någon tidpunkt började semesterresenärer efterfråga något upplevt autentiskt. Det brukade räcka med en tur till trånga gränder där tanter satt och plirade på trappen med en stickning.
Nu har vi barnhemsturism. ”Hit kan man komma och hjälpa till”, säger Lottie Knutsson i Fritidsresors reklamfilm för Kap Verde förra året. På filmen syns en skara fattiga barn plocka med leksakerna. Ett annat tips gäller besök på barnhem.
Volontärresebyråer går strålande, och mest populära är barnhemsplaceringar. Ur Sofia Hellqvists beskrivning av en arbetsdag för några år sedan:
”Mys, lek, blöjbyten, välling och sedan pyjamas och godnattpussar. De ger mig alltid det finaste leendet innan jag går. Är hemma runt 18.00-19.00 tiden. ’Duschar’ med ett bakterie dödande medel kallat Detoil.”
Utsatta barn saknas inte i Sverige. Drivkraften är en annan. En inbillad förädling av den egna personligheten.
Magdalena Graaf åkte till Asien två veckor med sina barn: ”... byter Sverige och tryggheten mot Filippinernas soptippar”, enligt artikeln i Expressen. Hon uppgav: ”Vi behöver alla en käftsmäll av Mr Verklighet.”
Verklighet. Ja, det finns en sådan. En business. Som barnrättsaktivister försöker larma om. I Kambodja har antalet barnhem ökat med 75 procent sedan 2005 enligt Unicef – och inte för att behovet har blivit större.
Västerlänningars sug efter fattiga barn har skapat en efterfrågan. Föräldrar övertalas att ge bort sina barn till barnhem. De hoppas att barnen ska få ett bättre liv. Men barnhem är alltid det sämsta alternativet. Det vet vi i Sverige och det vet även myndigheterna i Kambodja, Nepal och Filippinerna.
Jag tycker nog att man kan kalla det kannibalism.
De välmenande volontärerna köper närkontakt med barnhemsbarn som inte alltid är föräldralösa. På Facebook ligger bilder av småttingar som klänger: ”ger så mycket kärlek”.
Men det som syns är uppskruvad längtan efter uppmärksamhet. Barnen har lärt sig att de snälla volontärerna stannar bara en tid. De kommer att överge dem.
Och åka hem mätta och nöjda.