Därför har sanktionerna inte satt stopp för Putin
När hårda sanktioner infördes mot Ryssland var svansföringen hos västledare och experter hög. Putin skulle snart tvingas avsluta sin aggression mot Ukraina.
Ett år senare är verkligheten en annan.
Sanktionerna har varken knäckt Rysslands ekonomi eller tvingat Putin att sluta kriga.
Misslyckandet har flera förklaringar.
Inom kort inför EU det tionde sanktionspaketet mot Ryssland. Sanktionerna är nu så hårda att det är svårt att hitta nya områden som verkligen slår hårt mot den ryska ekonomin och den ryska eliten.
När de första infördes direkt efter invasionen var förhoppningarna stora att den ryska ekonomin skulle falla ihop som ett korthus och Putin vara tvungen att avsluta kriget. På några veckor eller högst några månader skulle pengarna till kriget vara slut.
Önsketänkande
Men som så många gånger tidigare visade sig tron på internationella sanktioner bygga på önsketänkande. Sanktioner har inte hindrat Nordkorea från att skaffa sig kärnvapen och inte Iran från att fortsätta försöka.
Inte heller kommer de att tvinga Putin att avsluta sitt folkrättsvidriga krig mot Ukraina. Men de ger Rysslands motståndare en känsla av handlingskraft när man inte vill intervenera direkt i kriget.
Internationella valutafonden, IMF, spår att den ryska ekonomin växer med 0,3 procent i år. Mer än den svenska.
Självklart har sanktionerna en hämmande effekt på Ryssland. Putin har svårare att förse sin krigsindustri med modern teknik från västvärlden när halvledare inte längre får exporteras till Ryssland. När väst slutat köpa rysk olja och till och med satt ett pristak på den internationellt så minskar det Rysslands inkomster. Att så många företag från väst stängt sina fabriker och lämnat landet för gott slår mot den ryska tillväxten och skatteintäkterna.
”Hyllor fulla med varor”
Men det är inte på den nivån att sanktionerna tvingar Putin att kasta in handduken.
Det beror främst på två saker.
Sanktionsbrytare
Det finns alltid länder, företag och individer som gör det till en affärsidé att bryta mot sanktionerna. Här finns nämligen stora pengar att tjäna. Ryssland kan importera det mesta de behöver även om det blir lite dyrare.
Några av de utrikeskorrespondenter som fortfarande finns kvar i Ryssland rapporterar om hur hyllorna i butikerna fortfarande är fulla av varor från väst.
Ingen av de före detta Sovjetrepubliker som omger Ryssland, bortsett från Belarus, är utsatta för några sanktioner. För Kazakstan, Georgien eller Azerbajdzjan gäller inga sanktioner för import från väst. De gränsar alla direkt till Ryssland. Det finns alla möjligheter för skrupelfria affärsmän att föra varor vidare till Ryssland. Inte minst eftersom korruptionen bland gränspoliser och tullare är omvittnad.
Majoriteten av världens länder har inte infört några sanktioner alls
I praktiken är det bara USA, Kanada, EU, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland som infört sanktioner mot Ryssland. För resten av världen är det ”business as usual” med Moskva.
Vissa länder har dragit nytta av läget och mångdubblat sin handel med Ryssland. Indien har ökat den med 400 procent och passar bland annat på att köpa rysk olja till reapris.
Inte ens Turkiet, ett land som är medlem av Nato, har infört sanktioner mot Ryssland. Tvärtom är turkiska affärsmän bland dem som bidrar till att kringgå sanktionerna. Därför läcker de som ett såll och är bara delvis effektiva.
Misstro mot västvärlden
Europa och Nordamerika ser den ryska invasionen som en existentiell utmaning mot vår frihet och vår demokrati. Men resten av världen ser på kriget ungefär som Europa ser på konflikten i Kongo eller Somalia. Ett krig långt bort bland många andra som påverkar oss minimalt.
I botten ligger också en hög grad av anti-amerikanism och en allmän misstro mot västvärldens motiv. Många köper åtminstone delvis Putins bild av att det är Nato som provocerat fram kriget genom att utvidga sig österut och därmed bli åtminstone ett potentiellt hot mot Ryssland. Man tycker sig känna igen en kolonial mentalitet från tiden när man själv var utsatt för västländers förtryck. Många har inte glömt USA:s folkrättsvidriga invasion av Irak 2003.
Visserligen var det 141 länder i FN som igår röstade för att uppmana Ryssland att omedelbart dra tillbaka sina trupper från Ukraina. Men där stannar det.
Vapen och pengar viktigare
Sydafrika, som Sverige stöttade i många år för att kasta av sig rasåtskillnadspolitiken, apartheid, tycker det är helt naturligt att hålla en militärövning tillsammans med Ryssland och Kina på årsdagen av Rysslands invasion.
Eftersom Ryssland utbildade många av de svarta människorättskämparna under apartheid känner ANC att de står i tacksamhetsskuld. Så är det med många länder som fått ekonomiskt stöd av Ryssland genom åren.
Under de senaste veckorna har den ryske utrikesministern Sergei Lavrov välkomnats i nio länder i Afrika och Mellanöstern. I väst är Ryssland peststämplat men internationellt inte så isolerat som det ofta framställs.
För att sanktionerna på allvar ska hämma Putins förmåga att föra krig måste så gott som hela världen ställa upp på dem. Det kommer inte att ske.
Det innebär inte att de är verkningslösa men i västvärldens verktygslåda är stödet i form av avancerade vapen och ekonomiskt stöd till Ukraina långt viktigare än sanktionerna.