Dagens Äckel finns i tonåringarnas rum
Mina plasttofflor stod i en pöl från handfatet. Min vän var inne i toalettbåset. Jag hörde kisstrålen mot porslinet, såg hennes tår under dörrspringan.
– Vart vill du gå sen? sa jag högt och överröstade kisset.
– Vi kan väl kolla runt lite?
Dörren öppnades bakom mig. Ett ljud fick mig att vända mig om. Framför mig stod en man med gylfen öppen. Han drog frenetiskt i sin slappa, rosa penis.
Log ett kladdigt leende. Så tog han ett steg emot mig. Trängde mig närmare båsdörren. Det väckte mig ur förlamningen.
Det dundrade i huvudet. Jag var bara 14 år, men jag visste vad jag borde göra.
Sparka, sparka, sparka. Skrika, skrika, skrika.
Problemet var att jag inte fick fram ett ljud. Och den bara foten i plasttofflan ville inte röra vid mannen.
Hela han hade förvandlas till Äckel. Ett rytmiskt runkande Äckel, och ingen del av mitt fjortonåriga jag ville nudda honom.
Benen fick bestämma. De förde mig mot dörren, skrubbade axeln mot Äcklet i farten. Sprang, sprang, sprang. Nej vänta! Dundret upphörde. Min vän! Jag vände, ryckte upp dörren.
Nu greps mannen av panik. Kanske trodde han att jag hade ropat på hjälp. Han rusade förbi, nerför trappan till fiket. Försvann. Vännen öppnade dörren till båset. Mitt ansikte skrynklades ihop. Tårar som lava.
– Men vad är det som har hänt?
Jag hade nästan glömt det här. Mitt vuxna jag hade sorterat det under Runkgubben, den så många kvinnor möter i någon form. Tills jag satt ner med en väns tonårsdotter vid datorn, som blixtsnabbt besvarade vänner i åtta chattfönster på skärmen.
Det lilla ansiktet koncentrerat i det blåaktiga ljuset. Med imponerande simultankapacitet berättade hon samtidigt om vänner hon bara chattat med. Den gemensamma kärleken till gruppen One direction.
”Är det inte konstiga typer som tar kontakt?” undrade jag lite oroligt. Hon suckade tålmodigt. ”Jo, pervona. Nån gång i månaden. Då får pappa svara. Eller så skriver jag FUCK OFF PERVO. Chattrouletten är typ varannan snopp, men där är jag aldrig.”
Jag hajade till. ”Vissa låtsas vara tjejer, man märker det efter ett tag.” ”Blir du inte rädd då?” Hon ryckte på axlarna, blicken lämnade inte skärmen. ”Nä.”
Jag reste mig, omtumlad. Dagens Äckel har klivit ut ur toaletterna och in i tonårsrummet. Men de möts inte med skrik eller flykt. Utan en axelryckning.