En smart fåne har lagt sig som en filt över oss
På kort tid har vi blivit en nation av självupptagna nackböjare med nervösa pekfingrar. Någon som just anlänt till jorden skulle förmodligen tro att det handlade om en livsuppehållande insats, där en stor del av befolkningen tvingas förlita sig på en decimeterstor manick för att inte gå under.
Och kanske är det precis så.
Jag talar naturligtvis om smartphonen. Det som nyss mest var en telefon har utvecklats till tusen andra saker och oavsett var vi befinner oss så finns det alltid en app som vi kan pilla med.
På apparnas planet behöver vi aldrig gå vilse. Vi behöver aldrig ha tråkigt. Vi behöver aldrig vara okunniga eller ensamma eller tomma på intryck.
Smartphonen är alltid redo att dämpa vår oro och tillfredsställa våra behov – oavsett vilka de för stunden råkar vara.
Ni har ju sett det med egna ögon. På busshållplatsen, i tunnelbanan, i väntrummen, på krogen, på stranden, på toaletten, i baksätet, i framsätet, bakom ratten … överallt är vi där med våra smarta telefoner.
Smartphonen ligger som en våt filt över det gamla samtalet. Det där två främmande människor på till exempel en hållplats utbyter fraser som kanske är triviala men som ibland kan fördjupas och förstärka den känsla av samhörighet som brukade ha en betydelse förr i tiden.
I dag känns det som att folk har slutat prata med varandra. Vi sitter hellre med nedböjt huvud i vår egen bubbla och känner oss smarta.
Nu kastar jag sten i glashus. Jag är nästan sämst av alla. Efter snart fem år med en smartphone är min tillvaro närmast helt ihopkopplad med det ändlösa utbudet av kul grejer på stor och liten skärm. Jag är triggerhappy och väldigt snabb att osäkra min telefon vid minsta tecken på dödtid. Tre minuter på apoteket. Jag kunde sitta och tänka, som man gjorde förr - men jag spelar alfapet i stället.
Alfapetappen är mitt nya knark. I helgen kämpade jag mot en handfull totala främlingar. Vi tävlade i att bräcka varandra med ord. Jag lade MÅGEN. DonDrummond svarade med VÅDAN. Samtidigt skulle jag hantera Ödåkra700 som lagt ordet SPÄTT och fått trippelpoäng. Och någonstans
i USA (tror jag) satt en snubbe (tror jag) och ledde, trots att jag fick ihop ord som GUANOS och SQUIRE.
Jämnaste matchen var mot Johann Sebastian Bach. Det var tufft men jag lyckades segra. Mitt sista ord var DIE. Det var inte meningen. Det bara blev så.