Rövskalle – ett snällt ord i svordomsboken
Läs Johanne Hildebrandts kolumn
Man kan tycka vad man vill om Jimmie Åkesson, men det går inte att förneka att han tillfört det svenska språket en ny svordom. ”Rövskalle”, det epitet som Åkesson använde när han beskrev en TV4-reporter i den lysande dokumentären ”Sverigedemokraterna – vägen till riksdagen”, var i alla fall okänt för mig.
Visst, man borde förfasa sig, skrika SD-rasist och automatiskt känna sig kränkt så fort Åkesson öppnar munnen, men det är svårt att inte skratta åt bilden av en hårig rumpa som guppar runt på ett par axlar.
Ordet rövskalle etsade sig omedelbart fast i skallen, som smädelser ofta gör. Forskarna tror att detta beror på att svordomar lagras i höger hjärnhalva, medan resten av orden finns i vänstra delen. De hålls med andra ord separerade från resten av vokabulären, ungefär som Sverigedemokraterna av etablissemanget.
Inte för att det är något större drag i smädelserna. Enligt Magnus Ljung som skrivit ”Svordomsboken” är Sverige tillsammans med Tyskland sämst i världen på kraftord. Vi ägnar oss mest åt att åkalla hin håle på diverse lama sätt.
Jävlar, helvete och satan ter sig synnerligt kraftlösa i jämförelse med en katoliks kärnfulla förklaringar om vad som ska göras med någons mamma.
Kurderna ber varandra äta ett kvinnligt könsorgan.
I Kroatien kallar män varandra kuken. ”Hur är läget, kuken?” En ryss kan skrika: ”Jag ska kuka dig i huvudet med en tegelsten!”
De slaviska språken är så späckade med kärnfulla svordomar att en polack som flyttat till Sverige, ställde sig helt frågandes till debatten om skolelever som kallade varandra horor: ”Det är väl inget med det, min gamla mormor svor så.”
Ändå lyckades Jimmie Åkessons ynkliga ”rövskalle” skapa uppståndelse i medierna. Detta beror självklart, som Nima Dervish redan konstaterat på Newsmill, på att Sverigedemokraterna inte anses rumsrena och plikttroget ska attackeras för sin invandringspolitik.
Vänsterdebattörer kan däremot använda vilka lögner, svärord och kvinnoförnedrande smutskastningskampanjer som helst mot sina meningsmotståndare utan att några ramaskrin hörs. Det finns med andra ord ingen som helst konsekvens eller rättvisa i hur människor behandlas och bedöms.
”Gyckel, båg och ordkonster” som svordomsmästaren kapten Haddock i serien Tintin brukade säga.