Sommarens engångsligg har tappat sin charm

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-26

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det finns en anledning till att det heter just onenightstand. Första sexet med en ny person är inte bra, så det blir bara en natt.

Vissa gånger kan det bli halv-ok, men det bleknar big time i jämförelse med det man upplever med någon man fått öva några månader med.

Så här på sommaren har jag förstått att det här med tillfälliga sexuella förbindelser är extra hett, men inte längre för mig.

Vad har hänt? Jag minns dom snygga indiekillarna på klubbarna som vi panda-tjejer tävlade om att få med oss hem, jag tror aldrig jag känt mig så fulländad och het som den natten med killen som var sjukt lik Håkan Hellström.

Jag tog för mig och hade makten. Det kändes befriande och fantastiskt! Det som var så exotiskt,

utlevande, spännande och fullt av underbar bekräftelse, känns nu opersonligt, obekvämt, meckigt och nästan lite sorgligt.

Var tog poängen vägen? Känslan av att vakna brevid en främling efter en natt av vinballe, sminkkladd, annat kladd varvat med minnesluckor, som i en lasagne ungefär, har börjat äckla mig.

Redan innan jag öppnar ögonen kommer ångesten: Vad gör han här? I min säng, i mitt hem, bland mina personliga saker?

Varför är det fimpar i köket, snusar, främmande strumpor på golvet och är det inte dags att någon från ”Night of the living dead” ringer och vill ha tillbaks sin andedräkt snart?

Varför onanerade jag inte bara i stället? Så ensamt, så själlöst, var är värmen?

Så känner jag. Men inte min kompis. Han är äldre än mig, självsäker, lång och för sig fram med en hållning som hämtad från rokokon.

Han säger atthan aldrig mer vill ha ett förhållande. Han har testat, det är inte för honom.

Han har ett stall. Oftast består

detta stall av 3-5 unga tjejer.

Stallet är självsanerande och byter automatiskt ut sig själv i ganska

regelbundna intervaller.

Oftast blir dom kära, säger min kompis, då blir det naturligt att inte ses mer.

För det handlar inte om kärlek. Det handlar om sex. Dom är förvånansvärt lätt med på noterna, i bland till och med ett par åt gången ... Men, blandar du inte ihop dom? Säger du inte fel? Blir du aldrig kär?

Använder du kondom?

Mina frågor är många men verkar inte bekomma honom.

Förresten så vet jag aldrig vad tjejerna han träffar heter, för redan första natten har han för vana att ge dom ett smeknamn.

Det har varit Hästen, Dvärgis, Annabäbisen, och nu sist Paddeln. Det hade visst nånting med hennes fötter att göra. (Undrar vad man själv har kallats?)

Jag dömer igen, vill man ha sex ska man ha det.

Jag kan förstå det fina med no strings attatched-tanken.

Men som jag nu ser det är ett

onenightstand ett misslyckande

för mig, då har jag jobbat under min egen standard och förmåga.

Det låter som att jag nästan gått och skaffat mig lite självrespekt och integritet, så här lagom till att TV400 visar ”Big Brother” 2002

i repris. Det går ju framåt, Kitty!

Kitty Jutbring

Följ ämnen i artikeln