Martina Haags skilsmässa visar hur vi tar oss ut ur terrornojan
“Är det han som kommer döda mig?” Jag stod på Centralen en fredagskväll. Vakade över makens väskor medan han gjorde ett ärende. Vanligtvis brukar jag älska pulsen, folkmassan, helgförväntningarna. Men plötsligt var det som att min medelklassinstinkt att bli lugnad av poliser och uniformerad personal var som bortblåst. Ögonen vandrade mot mannen i min närhet. Med skägg. Och...
FUCK. Jag vill ju inte bli den personen! Rädd för folkmassor i allmänhet och vissa folk i synnerhet.
Det var dags att fly terrorpanikens kroniska stresstillstånd. Såg Martina Haags skilsmässouppgörelse “Det är något som inte stämmer” i skyltfönstret. Kysste maken adjö och åkte hem med nyinhandlat ex.
Haag har skrivit en “berättelse”. Om en författare, “Petra” som lever drömlivet med sina ungar och sin man, TV-stjärnan “Anders”, i Bromma. Tror hon. “Anders” har nämligen i hemlighet börjat ligga med sin programledarkollega “Klara” och är nu redo att kliniskt avsluta sin tidigare familjeenhet.
Det som började med att försöka bota min förruttnande misstänksamhet med en annan mänsklig sida - den ovärdiga skvallerfaktorn - försvann när Haags ursinnigt utlämnande berättelse tog över mig. Och jag insåg att i huvudpersonens känslomässiga resa ligger också svaret på hur vi alla kan ta oss ur denna paranoians tidsålder.
Har ni hört om “Förändringens fyra rum”? Det är en teori om hur individer och organisationer hanterar förändring. Det är en fyrafältare som i det övre vänstra hörnet har “Nöjdhetens rum”. Tänk IT-företaget som dominerar marknaden med sin skitsmarta uppfinning. “Petra” som tänker på vilket gött liv de har när man efter 15 år ändå ligger med varandra. Men detta stadium går över, ner till nedre vänstra hörnet.
“Förnekelsens rum”. Företaget säljer mindre, men hoppas att det bara är tillfälligt. “Petra” som tror att hon håller på att bli galen, och går med på att sluta jogga och åka till Bokmässan för att vinna tillbaka “Anders”.
Efter det, i nedre högra hörnet ligger “Förvirringens rum”. Företaget vet inte vad det ska göra för produkter. “Petra” har insett vidden och längden av “Anders” svek och blir djupt deprimerad. Förvirringens rum är där man vill ge upp.
Men här kan man gå uppåt igen. Upp till högra hörnet. "Förnyelsens rum". Där vi löser saker. Hittar på nya saker. IT-företaget som börjar uppfinna igen! “Petra” som återfår tron på livet och kanske vågar tro på kärleken igen! Och så över till nöjdheten. Så går det runt.
Vissa har sett de snabba omsvängningarna i svensk opinion som djupt oroande. Att den empati som bilderna på den döde pojken väckte, lika snabbt skulle kunna slå över i fascistiska tongångar där gränserna stängs och varje muslim betraktas som potentiell terrorbombare. Men om vi tänker på förändringens fyra rum blir det annorlunda.
Visst var vi lite väl nöjda när vi som humanitär stormakt välkomnade alla. Och visst var det en del förnekelse när varnade röster avfärdades som alarmistiska. Och visst är vi i förvirringen nu. Finns det goda Sverige kvar?
Men nu återstår inspirationen. Hur vi löser det här, får folk i arbete - nya skattebetalare, och med det goda exemplets kraft krossar IS rekryteringsplaner.
Och hur mycket vi än vill så kan vi aldrig stanna processen. Nöjdhet, förnekelse, förvirring, förnyelse. Nöjdhet, förnekelse etc etc. Så tack Martina Haag för att du delade med dig av din personliga smärta och visar att det går att komma ut på andra sidan.