Dödsskjutningarna ökar trots polisens offensiv
Sveriges dödsskjutningar sticker ut i Europa
Antalet dödskjutningar fortsätter att öka.
Polisen arbetar sedan ett par år mer offensivt mot gängen, men när de äldre häktas tar yngre över.
2019 har fått en mycket dyster inledning. I onsdags kväll sköts en ung man ihjäl i Jakobsberg norr om Stockholm, ett mord som kopplas ihop med ett mordförsök i en Ica-butik i samma område dagen innan.
Och för ett par veckor sedan blev en annan ung man skjuten till döds i Tensta i vad som av allt att döma är ytterligare en av dessa ändlösa uppgörelser vi upplevt de senaste åren.
Det dödliga våldet minskade länge. Men trenden bröts för ett par år sedan, vilket helt och hållet går att tillskriva de eskalerande gängkonflikterna.
Förra året förlorade 45 personer livet sedan de träffats av kulor. En ökning med två jämfört med året innan.
Ett annat och inte mindre dystert sätt att se på saken är att Sverige sticker ut i Europa. Det är tio gånger vanligare med dödsskjutningar bland unga män här jämfört med Tyskland.
Det vore mot denna bakgrund enkelt att säga att polisen, vars högsta chefer numera står var och varannan vecka i tv-studior och säger att de minsann kavlat upp ärmarna och tagit fighten med den organiserade brottsligheten, har misslyckats.
Enkelt, men inte riktigt sant.
Den nya vapenlagen, som innebar att minimistraffet för olaga vapeninnehav höjdes från ett till två års fängelse har haft effekt. Under 2018 frihetsberövades 330 personer som sprungit omkring med en pistol i fickan. Samma siffra för 2017 var 60.
För närvarande är häkten och fängelser runt om i landet fulla av personer med kopplingar till gängkriminalitet.
Ändå sjunker inte antalet dödsskjutningar. Förklaringen? Yngre förmågor stampar otåligt i farstun och är beredda att ta över då förebilderna buras in.
Snittåldern bland gärningsmännen är för närvarande 19 år. Det är väldigt unga människor som är beredda att ta till grövsta tänkbara våld.
Hur ska då situationen hanteras?
Polisen måste fortsätta och intensifiera arbetet med att minska antalet illegala skjutvapen. Men även tullen måste bli effektivare. De flesta vapnen smugglas in.
Dessutom gäller det att ställa till med så mycket besvär som möjligt för gängmedlemmarna och göra det svårare för dem att begå brott.
Fler mord måste klaras upp. Uppklaringsprocenten för dödligt våld är generellt hög, men inte när det kommer skjutningar på öppen gata. Då är den väldigt låg.
Det innebär att den avskräckande effekten är liten. Samt att fler personer som är inblandade i konflikter är på fri fot.
För att möta problemen måste polisens lokala förankring bli bättre. Poliser som lär känna invånarna, som hör snacket på gatorna och som får in tips.
Men polisen kan inte lösa situationen på egen hand. Det sociala och förebyggande arbetet kräver samarbete med andra myndigheter och med civilsamhället. Långsiktighet och uthållighet är avgörande.
Värdelösa skolor måste bli bättre. Som det är nu lämnar livschanserna för vissa unga män i vissa förorter en hel del övrigt att önska.
Det finns avhopparverksamheter, men de programmen behöver byggas ut och bli mer effektiva.
Glädjande nog finns det stunder då politiker släpper sitt idisslande om skärpta straff och medger att alla problem inte löses med straffrätten. Förvisso korta stunder, men de flesta partier i riksdagen har i varierande utsträckning vettiga tankar om vikten av brottsförebyggande insatser.
Utvecklingen går att vända. Det blir ingen enkel uppgift, men mänskligheten har klarat betydligt större utmaningar än så.