Dumpa sexköpslagen och ta steget fullt ut
Vid sidan av vaskning av champagne, hamburgerdumpning och Gudrun Schymans 100 000-kronorsbrasa har denna märkliga sommar även dominerats av den så kallade sexköpslagen.
Det var denna tidnings uppgifter om att förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin för exakt fyra år sen skulle ha köpt sex av en prostituerad kvinna, som fick sexköpslagen att hamna på allas läppar.
Sedan den 1 januari 1999 är alla köp av sexuella tjänster förbjudna i lag. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Däremot är det helt lagligt att sälja sex.
En prostituerad kvinna kan fortsätta att ta emot hur många kunder hon vill utan att riskera rättsliga efterräkningar.
Detta är den konstigaste lag, som någonsin har stiftats i Sverige. När en statlig utredning på 90-talet utredde frågan om att kriminalisera sexhandeln, föreslog man att både sexköp och prostitution skulle förbjudas. Men då tog det eld i de redan eldiga och radikala nittiotalsfeministerna, som menade, att ett förbud mot prostitution skulle drabba dessa sköra kvinnor ännu hårdare.
Nu skulle de förvandlas till brottslingar också, som om inte deras liv var eländigt nog ändå.
Så när den dåvarande S-regeringen skrev lagförslaget, lyssnade man på radikalfeministerna och bestämde sig för att bara göra männen till brottslingar. De prostituerade kvinnorna skulle få fortsätta att sälja sina kroppar. Eftersom män som köper sex ogärna slutar med det, även om det blir kriminaliserat, så kunde prostitutionsverksamheten fortgå nästan som förut. Kvinnornas verksamhet var ju helt laglig.
Sexköpslagen är en helkorkad halvmesyr. Att göra den ena parten i en affärsuppgörelse till brottsling men inte den andra, borde vara omöjligt i juridisk mening. Men när politiker lägger sig i hur lagar ska utformas, så kan vad som helst hända. Det här är politik, när den är som sämst.
Självklart finns det kvinnor som prostituerar sig av tvång (sexslavar) eller för att få pengar till knark.
Men varför ska lagstiftarna med hjälp av assymmetrisk lagstiftning fortsätta att skydda prostitutionen, när denna ju är den värsta form av förnedring som en kvinna kan utsättas för?
I stället borde det vara samhällets skyldighet att med sociala åtgärder hjälpa dessa kvinnor ut ur förnedringen.
Med sexköpslagen har samhället i stället visat, att det inte klarar av sin uppgift. Lagstiftarna låter kvinnorna fortsätta att prostituera sig i hopp om att prostitutionen genom sexköpslagen till slut försvinner av sig själv.
Sexköpslagen har sannolikt inte minskat sexköpen, trots att en statlig utvärdering nyligen påstod detta. Visserligen har den synliga prostitutionen (Malmskillnadsgatan) till stora delar försvunnit.
Prostitutionen har gått under jorden.
I dag förmedlas kontakterna via internet, mobiltelefon, friserade annonser, sexklubbar och liknande.
Jag är rädd för att de här socialt mer acceptabla formerna av sexhandel rentav kan öka prostitutionen.
Kvinnor som tidigare dragit sig för att gå på Malmskillnadsgatan eller på andra för verksamheten lämpliga gator av rädsla för att bli igenkända, tycker säkert, att det är bättre och mera diskret att kunna sitta hemma och göra upp sina träffar med sexköparna via mobilen eller internet i stället.
Det är felaktigt att påstå, att det bara är knarkare och uteliggare, som prostituerar sig. Prostitution är också ett enkelt sätt att förstärka hushållskassan. En tjej, som längtar efter ett par stövlar för 6 000 kronor, kan enkelt skaffa sig pengar till dessa via några diskreta ligg. Den som inte har råd att göra den efterlängtade thailandsresan, kan få fräscha kontanter genom att erbjuda sextjänster på nätet. Alla vet, att det förekommer och att det är vanligare än man tror.
Så det finns bara ett sätt att komma till rätta med den förhatliga prostitutionen: Förbjud den! Dumpa sexköpslagen! Ta steget fullt ut och inför en lag som kriminaliserar både prostitution och sexköp! Jag tror, att det är ett betydligt effektivare sätt att få bort prostitutionen. För det är väl ändå ingen, som vill ha den kvar? Eller?