Det blir inget kaos i SD efter Jimmie Åkesson

Mattias Karlsson (SD).

Efter Aftonbladets partiledardebatt första september beskrev jag Jimmie Åkessons sammanbrott. Han var stum både i orden och kroppsspråket. Han reagerade till skillnad från de andra partiledarna inte för musiken i pausen, han var stel och innesluten i sig själv.

Jag vet att jag såg en politikers genomklappning, skrev jag.

Nu är Åkesson sjukskriven för utbrändhet och visst är det tillfredsställande för yrkesstoltheten att jag såg vad som höll på att ske. Det förvånade mig att ingen

annan tycktes märka tecknen. De var tydliga.

Jag följde Åkesson på valturné i Storuman, Dorotea och Strömsund och hans framträdanden var bleka. Jag kallade det glädjelöshet men det var nog den psykiska kraften som redan tröt.

I ett annat avseende hade jag fel. Jag trodde att genomklappningen i ett slag kunde förändra den politiska spelplanen.

Med Åkesson ur bruk kan Sverigedemokraterna råka i samma kaos och påföljande upplösning som Ny Demokrati på 90-talet.

Men Sverigedemokraterna är förbi det stadiet. DN publicerade i söndags en intervju med vikarierande ledaren Mattias Karlsson. Fram trädde en självsäker man som inte tycks ha några problem med att ta över.

Karlsson kom till Sverigedemokraterna via vit makt-musiken. Han gick med i ett parti som krävde slut på ”utländskt inflytande” i Sverige.

Partiet kunde ha förblivit en bisarr och obehaglig sekt om det inte var för fyra faktorer:

En sammansvetsad grupp intelligenta, sluga och hårda unga män tog över.

 Systematiskt rensade de ut de värsta stollarna och öppna rasisterna.

 En rad historiska tillfälligheter – krig i Mellanöstern och Nordafrika – gjorde att partiets enda fråga förvandlades till den som praktiskt taget alla svenskar pratade om. Invandringen.

 Samtidigt blev diskussion om invandringens storlek och konsekvenser ohyggligt moraliskt och politiskt laddad. Att framföra invändningar var att ställa sig på Åkessons sida. Migrationsminister Billström ville tala ”volymer”, vilket ansågs vara fel ord, och ministern brändes följaktligen på bål.

Så fick kufpartiet SD ensamrätt på en av vår tids stora frågor. Det lär dröja innan Åkesson kommer tillbaka, om han alls gör det. Men det spelar ingen roll. Partiet har växt förbi sin ledare.

Följ ämnen i artikeln