Titta på den åtalades bakgrund – inte offrets

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Låt oss snacka om anständighet och trovärdighet.

Två begrepp som verkar vara populära åtminstone när det gäller att ifrågasätta kvinnor vid våldtäktsmål.

Bara så att vi är överens. Våldtäktsmål är inga lätta mål. Inga ögonvittnen. För det mesta. Ord som står mot ord. Nästan alltid.

Fallet med den häktade Stureplansprofilen är på många sätt typiskt. Så därför. Just för att det är svårt, låt oss påminna oss om det enkla.

I juristkretsar finns det ett begrepp, ”modus operandi”. Enkelt uttryckt: om man har slagit ett barn på käften utanför Ica tidigare, anses det som mer sannolikt att man är skyldig nästa gång man blir anklagad för att ha slagit ett barn på käften utanför Ica.

Stureplansprofilen hann knappt bli frikänd från den förra våldtäkten, förrän han blev häktad igen.

Själv skyller han på dåligt rykte, och säger att det är den enda förklaring han kan komma på. Vilket naturligtvis är nedslående.

Om man har varit inblandad i ett våldtäktsmål för några månader sedan med en kvinna som hävdar att hon inte ville. En gruppvåldtäkt mot bättre vetande. Jag vet inte, men jag hade hållit en låg profil.

Ängsligt celibat och herrsamkväm utan damer och gamla Seinfeld-repriser. Definitivt ingen våldsam sex. Och definitivt ingen gruppsex.

Men den här killen verkar ha haft lika svårt att förstå den här kvinnan som den förra.

Jaså, trodde du också att du blev våldtagen?

Det borde vara en pusselbit. När kan man begära att en människa frågar sig själv – är det här en dålig idé? En tjej som gråter. En tjej som efteråt har skador som tyder på våld mot ”huvud, armar, ben, bål, underliv och ändtarm”.

Ändå är det tjejen som tvingas ställa sig i rätten och redogöra för sin sexuella historia. Varför?

I England är sådana frågor förbjudna. I Sverige anses det vara relevant. (Som om en kopp kaffe med Kenneth automatiskt innebär att jag vill ta en kopp kaffe med Bengt.

Som om inte varje kopp kaffe är ett val man gör.) Och samtidigt går åklagaren och försvaret i det första våldtäktsmålet ut och säger att de tror att hovrätten klarar av att bortse från att Stureplansprofilen är häktad i ett nytt våldtäktsmål, när det förra målet ska upp i hovrätten i september.

Och jag tror att vi håller på att gå vilse. Nya fakta som framkommer i ett mål, borde vara viktigare än att hovrätten ska bedöma samma material som tingsrätten har bedömt tidigare.

Ett offers sexuella erfarenhet är inte relevant.

En åtalads sexuella erfarenhet borde vara det.

Det handlar om trovärdighet. Och det handlar om anständighet.

Lena Sundström