Smekt av en okänd fånge - och omfamnad av minnen

”Jag måste få röra dig. Jag har inte känt på en kvinna på tre år.”

Stazione Garibaldi, Milano. Sol, klar luft, folk överallt, alla på väg någonstans. Så obekant, så väl­bekant, för mannen framför mig.

”Jag kom precis ut från fängelset. Jag har längtat så efter en kvinnas mjukhet.”

Han är oklippt och ofräsch men blicken vädjande. Så jag hörsammar hans längtan, låter honom göra det. Folk stirrar när han tar på mitt hår, min kind, ner längs min hals. Stannar där, tar min hand i stället, håller den, stryker med ett strävt finger över den.

Tårar i hans ögon när han tackar mig. Han försvinner bort mot lokaltågen norrut.

Jag tar ögonblicket, det korta mötet, frågorna kring hans liv och öde, lägger allt i Milano-facket, i minnenas smyckeskrin.

Skrinet där vissa platser bara är korta nedslag och andra ständigt återkommande i våra liv.

För mig Milano, London, Rom, i viss mån Paris.

Milano, den fulsnygga, högmodiga, modemedvetna. Jag går hennes gator upp och ner, omfamnad av minnen. Teatern där jag intervjuade Nobel-prisvinnare Dario Fo.

Domstolen där jag bevakade Linate-rättegången. Corriere della Seras och Gazzetta dello Sports ­redaktioner. Chefredak­tören som skrev så att ­orden svävade från ­sidorna, han som dog mitt i en text, han blinkar från andra sidan, höjer sitt glas i en skål för livet och poesin.

Vip-discot Hollywood. Hem för modellerna, mediafolket, spelarna från Milan och Inter. Livet var en helkväll i neonljus.

Våningen där jag lät mig lockas med upp av ett gift par, en skimrande minnenas pärla.

Parco Sempione där min lilla dotter lärde sig gå och den stora att räkna på italienska.

Milanello, där jag mötte mannen i mitt liv.

Bänken där jag grät själen ur mig i augusti efter telefonsamtalet som sa att pappa var död och inget någonsin skulle bli helt bra igen.

Jag blundar och ser mig intervjua en rörande ung Zlatan på San Siro, möta ­Silvio Berlusconi ännu stark och segerviss.

Till sist kommer tiden ikapp även den mäktigaste, allt och alla ska vi förgås.

Och en fängslad man kan en dag gå ut fri i solen och smeka en okänd kvinnas kind.

Följ ämnen i artikeln