Vem tänker på mänskliga rättigheter när gulden trillar in?
Scenariot är detsamma i Peking som vid andra OS och VM i auktoritära stater.
Så fort idrottsfesten drar igång så tystnar kritiken.
Vem tänker på mänskliga rättigheter när gulden trillar in?
När sommar-OS gavs till Peking 2008 var ett bärande argument för att hålla spelen i en diktaturstat att de var ett sätt att påverka Kina i demokratisk riktning.
Det visade sig inte vara annat än en from förhoppning.
Inför årets vinterspel var det argumentet dött och begravet. Därför var det många som inför spelen riktade mycket hård kritik mot att Kina än en gång belönades med ett olympiskt spel trots att förtrycket inne i landet ökat. Kina har också blivit mer aggressivt gentemot sina grannar.
Men när spelen väl dragit igång är det som att trycka på en knapp.
All upprördhet åker ut genom fönstret och ersätts av jublande idrottsmän och spännande tävlingar. Allt som räknas är hur många guldmedaljer som Sverige och andra länder kan ta.
Det vet Kina och det är därför man så gärna ordnar den här typen av evenemang. För hur mycket världen än skällt i förväg så brukar slutresultatet bli en propagandaseger för värdnationen.
Jag har inte slaviskt följt alla OS-magasinsändningar i Kanal 5 med Jessica Almenäs men jag har inte hört varken henne eller bisittare Patrik Ekwall beröra Kinas brott mot mänskliga rättigheter en enda gång. Nästan allting handlar om den svenska guldeuforin.
Ingen kritik
Jag är inte förvånad. Discovery har redan från början deklarerat att deras uppgift är att skildra det idrottsliga. Inte politiken.
Precis som många av de svenska idrottsmännen i förväg gjort klart att det inte har några planer på att kritisera Kina medan spelen pågår. Sebastian Samuelsson är en av dem som i förväg låtit förstå att han helst sett att tävlingarna gått någon annanstans men när han väl är i Kina tänker han koncentrera sig på det idrottsliga.
Jag har förståelse för den inställningen. Vi kan inte förvänta oss att enskilda idrottsmän ska agera världssamvete när det är den olympiska rörelsen som bestämt att spelen ska gå i Kina.
Där finns det också skäl att idka viss självkritik. Ett skäl till att Kina fick vinter-OS den här gången och att auktoritära stater så ofta får den här typen av evenemang är att det är väldigt dyra att genomföra.
Många demokratiska länder avstår från att söka eftersom de har svårt att räkna hem pr-effekten ett spel ger. Men i en diktatur ser makten det nästan alltid som en bonus att få arrangera. Oavsett kostnaden.
Skenrättegång
Sommar-OS i Peking blev en enorm propagandaseger för Kina och mycket talar för att även vinter-OS blir det, även om publikfesten uteblir på grund av covid.
Det är helt ok att glädjas åt svenska medaljer men det är också viktigt att omvärlden mitt i guldyran inte slutar rikta sökarljuset mot de brott mot mänskliga rättigheter som Kina ständigt begår.
Den svenske medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai dömdes 2020 till tio års fängelse i en skenrättegång. Detta efter att Kina först kidnappat honon och fört honom från Thailand till Kina. Hans brott är att ha gett ut för regimen och inte minst president Xi Jinping misshagliga böcker med Hongkong som bas.
När jag mötte demokratiaktivister i Hongkong under de stora demonstrationerna för några år sedan lovade de att ingenting kunde få dem att upphöra med protesterna. I dag är deras röster helt kvästa. En del av dem befinner sig bakom lås och bom. Nästan alla de fria medierna i Hongkong har stängts sedan Kina införde en ny säkerhetslag.
Detta trots att Kina skrivit på ett avtal med Storbritannien där de garanterar att Hongkongs demokratiska system ska bevaras till minst 2047.
Kan sitta på livstid
Förföljelsen av den muslimska folkgruppen uighurer i Xinjiang-provinsen där minst en miljon hålls i omskolningsläger är en annan skamfläck.
Listan kan göras längre.
Kinas regim utnyttjar nationalismen och vill måla upp en bild av ett harmoniskt och välmående samhälle där alla drar åt samma håll. Men under ytan och bakom den vackra konstsnön i de kinesiska bergen döljer sig en hård verklighet där all form av politisk opposition straffas stenhårt. Kommunistpartiet bestämmer allt.
När makten utmanas offras även de egna elitidrottarna. Se vad som hänt men tennisstjärnan Peng Shuai.
President Xi Jinping har sett till att han kan fortsätta på sin post på livstid. Hans omval vid partikongressen i höst anses vara en ren formalitet.
Ett OS till för Kinas starke man vore verkligen en skam för världen.