Mejla

Oisin Cantwell

Svenskar kan också utsättas för hatbrott

Publicerad:
Uppdaterad:

De kissar på pojken de rånar och kallar honom ”jävla svenne”.

Ett hatbrott?

Södertörns tingsrätts dom rörande tre osedvanligt fula rån är ingen uppbygglig läsning.

Ett av offren misshandlades i sin lägenhet och tvingades ta sms-lån. En annan av pojkarna hölls fången i tre timmar innan han fördes bakom en kyrka och tvingades klä av sig.

Rånarna spelade in förnedringen. Den spreds på nätet och publicerades på en av de sajter som hämtar all sin näring och syre i att ge invandrare skulden för allt elände i tillvaron.

Pojken berättar att de gång på gång skrek bland annat ”jävla svenne” medan de slog och sparkade honom. De kissade i hans mun.

Att domen, fyra 16-åringar straffas med ungdomsvård, skulle väcka ilska var inte svårt att förutse. Rättens avvägningar speglar dock lagstiftarens intentioner och vreden bör snarare riktas mot rikdagens ledamöter än mot tingsrätten.

Ungdomarna som nu dömts har sagt att de fick syn på offret ”Peter”, 18, i tunnelbanan.
Foto: POLISEN
Ungdomarna som nu dömts har sagt att de fick syn på offret ”Peter”, 18, i tunnelbanan.

Röster har på ledarsidor och i sociala medier höjts för att brott av detta slag, som med ett nyligen uppfunnet ord kallas förnedringsrån, ska beskrivas som hatbrott.

I en skriftlig fråga vill SD:s rättspolitiske talesperson Adam Martinnen veta hur justitieminister Morgan Johansson ser på saken och i en analys i Svenska Dagbladet i dag påpekar juridikprofessor Mårten Schultz att tingsrätten inte har prövat huruvida rånet är ett hatbrott eller ej.

Det kan vid en första anblick te sig uppenbart hur en domstol ska se på saken. Personer med invandrarbakgrund som flera gånger skriker ”jävla svenne” medan de misshandlar honom och sedan tar hans dyrbara mobil.

Ett givet hatbrott!

Nja. Det är allt annat än säkert. Men innan vi fördjupar oss i ämnets juridiska labyrinter bör vi reda ut vad ett hatbrott egentligen är.

I princip vilket brott som helst kan vara ett hatbrott. Från klotter till mord. Avgörande är om motivet är att kränka en människa på grund av exempelvis ras, hudfärg, etniskt eller nationellt ursprung. Om så är fallet ska straffet skärpas.

Kan en svensk, i egenskap av just svensk, över huvud taget utsättas för hatbrott?

Jag tror det. Frågan är såvitt jag vet aldrig prövad, men den rättsliga bestämmelsen är inte formulerad på så sätt att den är inskränkt till brott mot minoriteter.

Och i propositionen till lagändringen där bland annat rasistiska motiv infördes som försvårande omständighet framgår att bestämmelsen ska gälla även då svenskar angrips för att de är svenskar.

Men det här är svår terräng för en åklagare. Vad som rör sig i en annan människas huvud är svårt att veta. Det vill säga svårt att bevisa.

De två ynglingar som döms för rånet har sagt att de fick syn på sitt offer på tunnelbanan. Han satt med mobilen i handen. De ville ha den.

Det motiv de erkänner är med andra ord vinning. Offrets utseende och etnicitet var ointressant.

Kanske hade de lika gärna kunnat ha rånat någon ung kille med asiatiskt utseende och kallat honom ”jävla kines”.

Visst, det är möjligt att de ljuger. Kanske gav de på sitt offer för att han såg ut att vara svensk. Men det ska åklagaren i så fall bevisa, vilket jag tror skulle bli svårt.

Kammaråklagare Mirna Lelic argumenterade för att våldet och förnedringen i samband med rånet utgjorde försvårande omständigheter. Men hon gjorde inte gällande att det rörde sig om hatbrott.

Jag tror att det var en korrekt avvägning.

 

Av: Oisin Cantwell

Publicerad:

LÄS VIDARE