Fransk nyårs-tv är sjaskig och omskakande
Det var nyårsafton även i Frankrike, så vi drack konjak i Cognac, åt några dussin ostron och bänkade oss framför tv:n för att vänta in tolvslaget.
Enligt siffrorna som kom dagen efter gjorde nästan var tredje fransk tv-tittare samma sak: tittade på en fyra timmar lång kabaré med akrobatik, trollerier, dans och andra former av underhållning.
Showen sändes på public service-kanalen France 2 och leddes av Patrick Sébastien, en 60-årig pajas med långt grått hår, vit smokingjacka och medaljplats i grandios narcissism.
Sébastien – som kallar sin kabaré världens största – inledde traditionellt gubbsjukt genom att omge sig med ett gäng barbröstade kvinnor iförda nätstrumpor, fjädrar och röda huvudplymer. Det visade sig att hela showen var tillägnad Kvinnan.
Min fru ville byta kanal, men jag övertalade henne att fortsätta titta. Man måste se alla detaljer för att kunna ta avstånd.
Sébastien är dömd för ett rasistbrott och för att ha förolämpat poliser i tjänst. Detta tycks inte ha påverkat hans popularitet. Han leder regelbundet sina kabaréer på France 2, och självaste kanalchefen framträdde i programmet och önskade Gott Nytt År.
Efter det inledande tutteriet bänkade sig Sébastien framför scenen för att presentera de olika numren. Till sin hjälp runt bordet hade han en rad fullt påklädda och synbarligen framstående yrkeskvinnor. Som tack för att de var gisslan och för att Sébastien kallade dem ”mina flickor” fick de ordentligt med reklam för sina respektive verksamheter, böcker och tv-program.
De bästa numren på scenen var importerade från en cirkus i Peking. De sämsta utfördes av personer som av presentationerna att döma var Sébastiens goda vänner. Han kallade själv varenda framträdande för ”Magnifique!”
Jo, jag vet att den danska public service-kanalen DR2 för en tid sedan visade en programserie med två män som diskuterade behagen hos helt nakna kvinnor som stod tysta framför dem i studion. Men det var en engångsföreteelse och kallades kultur på något vis, inte en långvarig serie breda underhållningsprogram.
För en svensk på besök i främmande land blev nyårsaftonen sålunda en omskakande upplevelse. Och med tanke på sjaskigheterna som denna kväll fängslade så många fransmän - och oss, så kan man dra två enkla slutsatser:
Sverige är ett förhållandevis jämställt land, också så som det återspeglas i våra inhemska tv-program.
Det fina och förpliktande begreppet Public Service kan betyda i stort sett vad som helst.
En bov i plånboken
Det har pipit i de där stöldskyddsbågarna i flera månader nu, varenda gång jag gått ut ur en butik. Men jag har inte snattat sedan 1958, då jag under en skolrast tillgrep en karamell i en godisbutik på Hantverkargatan. Det visade sig slutligen vara ett magnetiserat kontrollmärke längst in i plånboken som ställt till det. Pinsamt.
Tomt utan allt stök
Den senaste hunden gick till de sälla jaktmarkerna för snart ett år sedan. Han står som aska i en av de tre urnorna som ännu inte blivit jordfästa. Det är tomt utan den villkorslösa kärleken och … ja, stöket. Det är dags igen, men svårt att välja: Grand danois eller Broholmer?