Dags att begrava myten om Kennedy - för gott
Den blodstänkta, ljusrosa dräkt som Jackie Kennedy bar den där dagen i Dallas för 50 år sedan, finns numera inlåst i ett underjordiskt valv.
Till skillnad från mycket annan Kennedy-memorabilia som sålts på auktion - nyligen klubbades en av John F Kennedys hårlockar för 11 000 kronor - så får den inte ens visas. När dottern Caroline donerade dräkten till amerikanska riksarkivet så var kravet att den skulle hållas undan från offentligheten i 100 år. På så vis försöker familjen Kennedy värja sig från den morbida fascinationen för dådet som blivit föremål för konspirationsteorier i decennier.
En majoritet av amerikanerna tror till exempel fortfarande att mordet är olöst. Flera tusen böcker har skrivits om vad som egentligen hände. Och en av alla konspirationer rör just den där Jackie-dräkten.
Eller snarare den matchande rosa pillerburkshatten, som i paranoida internettrådar sägs vara ”mystiskt” försvunnen.
Lika många som de galna teorierna är, lika etablerade är myterna om denna perfekta drömfamilj.
Till exempel frodas idén om att familjen var symbolen för det typiskt amerikanska - när John F Kennedy i själva verket anklagades för att vara antiamerikansk av sina politiska motståndare, enbart på grund av sin katolska tro.
En annan bild är att Jackie och John hade ett ovanligt kärleksfullt äktenskap. Trots väldokumenterade otrohetsaffärer och kriser.
Men vad spelar det för roll?
Kennedyklanen förstod tidigt att det handlade om image. De lanserade politiken som teater. Som klassiskt exempel på lyckad politisk pr brukar man ta upp den första tv-sända debatten mellan John F Kennedy och Richard Nixon 1960, som sägs ha bidragit till att den fräsche ynglingen JFK tog hem valsegern.
Men bakom hans ungdomliga, vinnande utstrålning fanns egentligen en kroniskt sjuk man, ständigt prövad av ryggsmärtor, infektioner och tarmproblem, uppsvullen efter ett långvarigt kortisonbruk, solbränd efter att ha tokpressat på Cape Cod insmord i kokosfett.
Det var ju fasaden som var viktigast. Ytan, familjefotona, de snygga Chanel-dräkterna. Inte vad som egentligen pågick i kulisserna.
Nu, precis 50 år efteråt, uppmärksammas mordet igen. Borde vi inte passa på att begrava Kennedymyterna en gång för alla? Och med dem hela det falska politiska pr-spelet.