Inga döttrar borde kunna kidnappas under tystnad
En dotter som försvinner spårlöst måste vara varje förälders värsta mardröm.
Men 200 tonårsflickor som kidnappas och förs bort på pickupflak mitt i natten? Så vansinnigt att det nästan blir abstrakt, det är för svårt att ta in.
Så låter en av förklaringarna till mediernas futtiga rapportering kring de bortrövade skolflickorna i Nigeria, som främst har uppmärksammats på sociala forum under hashtaggen #bringbackourgirls.
Hitta våra flickor.
Vädjanden om hjälp från omvärlden rasade in när jag i går följde twittertaggen under några timmar. Men än så länge är bönerna obesvarade.
Det har gått flera veckor nu sedan flickinternatet i Chibok i norra Nigeria stormades. Islamistsekten Boko Haram - vars namn betyder ungefär ”västerländsk skolning är synd” - misstänks ha tillfångatagit runt 230 elever och fört dem till gömställen i de närliggande djupa skogarna.
Det är lätt att föreställa sig medieuppbådet, rubrikerna och det enorma intresset om det varit 16-åringar från en gymnasieklass i Bromma. Eller 239 passagerare i ett försvunnet flygplan över Indiska oceanen.
Till saken hör förstås att trakterna i nordöstra Nigeria är så isolerade och farliga att ytterst få journalister vågar sig dit. En hel vecka tog det att få ut de första bilderna från den demolerade skolbyggnaden i internationell tv.
En av flickorna som lyckats rymma från terroristerna berättade för BBC att hon först trodde att det var militären som kommit för att rädda dem.
Det säger något om hur kaotiskt samhället är, när människor knappt känner igen sina beskyddare.
Från nigerianska myndigheter har det kommit motstridig information: Ett tag hävdade man att nästan alla tjejer befriats, vilket visade sig vara falskt.
Nu sprids otäcka rykten. Det senaste är att kvinnorna sålts för 100 kronor styck till Tchad och blivit bortgifta i en massbröllopsritual.
Man ska inte ta obekräftade uppgifter som sanningar. Men tystnaden kring de nigerianska skolflickorna kan snart inte förklaras med något annat än att de är flickor, och svarta.
Samtidigt som svenska första maj-demonstranter tågade i solskenet i torsdags gick gråtande nigerianska mammor och pappor på gatorna med sina plakat, där de bad om att få just sin försvunna dotter tillbaka.