Ja pappa – det snöar här också

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Farsan ringer hemifrån Falköping och berättar att det snöar.

– Snöar det hos dig?

Det gör det, pappa. Det snöar. Sedan flera dagar tillbaka. Men inte bara här. När jag lagt på luren läser jag i tidningen hur militärens bandvagnar tvingats köra ut hemtjänstens hönssoppa till pensionärerna i Skåne.

Surfar runt lite. Flera tidningssajter toppar med nyheter om samma ämne.

Att det snöar.

Sydsvenskan slår på stora trumman med rubriken ”Nu kommer det mer snö”. Läsarna får skicka in sina snöfotografier. Skräckbilder på stora snödrivor i Hofterup, insnöade motorcyklar i Lund och en till synes deprimerad labrador som huttrar i en snödriva.

Och jag sitter framför datorn, klarvaken och adrenalinstinn.

Åt helvete med Irakkrig och klassklyftor.

Det snöar ju.

Som vi älskar dessa små katastrofer. Varje snöfall blir ett kaos. Och vi fylls av samma pinsamt upphetsande känsla som när man en sen kväll slår på text-tv och läser om en känd bystdrottnings död eller en myglande minister.

Vi erkänner det inte gärna. Men katastrofer kittlar. Vi känner oss levande.

Världen stannar och vi får något att samlas kring.

Ungefär som med ”Idol”. Med den skillnaden att man inte behöver ljuga om att det känns angeläget.

Och trots att vi bor i ett av världens nordligaste länder kommer alltid snöovädren som en smärre chock.

Jag minns hur det var i november. Hela Stockholm lamslogs av snön. Trafiken stannade. Tunnelbanan slogs ut.

Tidningarna rapporterade om köande bilister som tvingades bajsa på Essingeleden. Det var hela paketet: extraupplagor, Så Drabbas Du, ledsna resenärer på bild.

Sedan kom resten på köpet. Skattebetalare som Krävde Svar. Kollektivtrafikanter som sa att någon Måste Ta På Sig Ansvaret.

Och vi andra var glada över att överhuvudtaget ha en anledning att tala med varandra.

Jaså, bajsade de på Essingeleden?

Oj, satt folk i bilkö i fyra timmar?

Men snöns verkliga tragedier, bilolyckorna, bläddrar vi alltid förbi. Fördjupar oss hellre i gradantal och centimeter. Essingeledenbajs och deprimerade hundar i blötsnö.

Och snön ligger kvar. Tyst och välartad. Som ett kaos vi faktiskt kan hantera.

Det var ett tag sedan.

Rinne Sandahl