Det är inte nätets fel att hatet finns
Näthatet får mig att tro att människan i grunden är ond och att det bara är uppfostran, social polityr och konvenansens uppföranderegler som maskerar ondskan. Ett litet barn är inte ont, men när barnet växer upp lär det sig att människan har rätt att ta till våld, fysiskt och psykiskt, för att nå sitt mål. Målet kan vara rikedomar, landområden och makt. Men det kan också vara att hävda sig själv, sitt revir eller att kompensera sina underlägsenhetskänslor.
Samhället har samtidigt lärt oss att samarbeta, vara lojala mot varandra och utåt uppträda klanderfritt. Visserligen finns det galningar som skjuter ihjäl folk på öppen gata, men den som nöjer sig med att döda med ord måste göra hatet och våldet mer sofistikerat.
Det är här näthatet och nätmobbningen kommer in. Vad är mera idealiskt än att under anonymitetens skyddande mantel uttrycka hat mot människor man avskyr, särskilt kvinnor som nått en viss position i samhället. Jag vet det av egen erfarenhet. Jag har själv drabbats av detta hat under många år. För flera år sen tog jag upp nätmobbningen i krönikor i Expressen och här i Aftonbladet. I min självbiografi ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar” (titeln är ett direkt citat från ett näthatsinlägg) ägnar jag ett helt kapitel åt näthatet. Tyvärr fick jag inget stöd på den tiden.
Tydligen var jag för tidigt ute. Först nu har näthatet börjat ses som ett samhällsproblem. Det är bra. Samtidigt vill jag påminna om att det inte är internets fel att näthatet finns. Det är ondskefulla människor som upptäckt internet som ett oslagbart redskap för att ostört kunna förfölja sina offer.
För några veckor sen föreslog jag här i Aftonbladet att lagen borde ändras för att stävja näthatet. Folk verkar ha lyssnat. Justitieministern utlovar åtgärder, vilka dessa nu blir.
Jag har fler förslag: Tvinga alla som använder internets alla hatsajter att framträda med namn och identitet. Då ska ni få se att mycket av hatet kommer att försvinna!
Slutligen vill jag återkomma till en debattråd på Flashback med rubriken: ”Vilka kändisar ligger för döden?” Själv blev jag nyligen dödförklarad i denna tråd men försvarade mig här i Aftonbladet. En näthatare var inte sen att reagera på mitt försvar: ”Ser att Elisabet Höglund kommenterat denna tråd. Hon säger att hennes ’prognos är god’ men det kan den fan inte vara om man har cancer i bukspottkörteln! Buhuhuhuhu!!! Elisabet, jag kommer att sakna dig! Tack för allt!!!!! Vill att du ska veta det innan det är för sent!”
På rätt spår?
Kaffet nästan fastnade i vrångstrupen när jag häromdagen såg att Sveriges televisions kommunikationschef Helga Baagøe lämnar SVT för att tillträda en liknande tjänst på SJ. Helga, du måste vara världens modigaste kvinna! Under Helgas tid har SVT:s framgångar varit formidabla, inte minst pr-mässigt. Det måste ha varit det som fick SJ:s ledning att välja Helga. För finns det någon som skulle kunna få folk att tro att även det mest försenade tåg avgår i tid, så är det väl hon.
Kiss i brallan!
Miljöpartiet vill återinföra friåret och förkorta arbets‧tiden. Så skönt, tänker många. Men aj vad de biter sig i foten. För de har förmodligen glömt att ju färre arbetstimmar man jobbar, desto lägre blir pensionen. Och är man sen borta ett helt år från jobbet, ja då ryker ett helt års pensions‧poäng. Miljöpartiets förslag är som att kissa i byxorna: Först blir det varmt och skönt. Sen blir det plötsligt väldigt kallt.