Därför kritiserar Löfven inte Kaplan
Tänk dig att Anders Ygeman ertappats med att delta i högerextrema möten.
Hade statsministern då låtsats att inrikesministern avgick frivilligt?
Skulle inte tro det. Regeringen använder sig av dubbla måttstockar.
Klockan halv ett gjorde statsministern entré i presskonferensrummet på Rosenbad. Han meddelade att Mehmet Kaplan begärt att få lämna regeringen. Och att han, Löfven, hade accepterat det.
Löfven hade gjort samma bedömning som Kaplan, sade han. Nämligen att det från och med nu skulle vara svårt för Kaplan att verka som bostadsminister.
Inte ett ont ord om att Kaplan jämfört Israels behandling av palestinier med nazisternas agerande mot judarna på 1930-talet. Inget påpekande om Kaplans samröre med organisationen Milli Görüs, av Mona Sahlin kallad antisemitisk. Inte en tillstymmelse till förklaring till varför han inte tycker att Kaplan kan fortsätta som statsråd.
Ett par timmar senare kommenterade Miljöpartiets språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson, Kaplans uttåg.
Enligt dem är Mehmet Kaplan världens bästa människa. De prisade hans kamp för demokrati, för humanism och mot rasism.
Vad är det som händer? Tänk dig in i situationen att inrikesminister Anders Ygeman (S) ertappats med att delta i högerextrema möten. Eller att han jämfört svenska högerextremister som strider i Ukraina med tanklösa pojkvaskrar (Kaplan har jämfört svenska IS-krigare med deltagare i finska vinterkriget då Finland anfölls av Sovjet).
Hade Stefan Löfven då låtsas som om Ygeman frivilligt lämnat regeringen? Med största sannolikhet inte. Då hade han, förhoppningsvis, passat på tillfället att säga att det finns värden som ett svenskt statsråd måste stå bakom. Värden som man varken i ord eller handling kan vika från.
Regeringen använder sig alltså av dubbla måttstockar och det intressanta frågan är varför den gör det.
Den mest sannolika förklaringen är att Miljöpartiet ligger illa till och att Mehmet Kaplan är mycket populär i sitt parti.
Den kombinationen ledde till att Stefan Löfven lät som en konflikträdd papegoja. Och att språkrören hyllade den fine Kaplan.
Det var genant att lyssna till eftersom det uppenbart är en lögn. Hade han varit så fin hade han suttit kvar i regeringen. Inte gått därifrån med 1,5 miljoner kronor i fallskärm.
Miljöpartiet ligger illa till i väljarbarometrarna. Förtroendet för Åsa Romson är bottenlågt och i utförsbacke för Gustav Fridolin.
De gröna har fått stryk i flera av sina hjärtefrågor. Bromma flygplats blir kvar tills arrendekontraktet med Stockholms stad löper ut om 22 år. Förbifart Stockholm byggs. Och Vattenfalls tyska brunkol, både kraftverken och gruvorna, kommer att säljas till ett tjeckiskt företag.
Kolet kommer alltså inte att stanna i marken som Gustav Fridolin krävde i valrörelsen medan han viftade med en kolbit.
Det sviktande väljarförtroendet och de uteblivna politiska framgångarna har gjort MP-ledningen strykrädd. De vill inte utmana den interna partiopinionen mer än de redan gjort genom sina bleka arbetsinsatser.
De vill inte tillstå att de varit med och sparkat poppis-Kaplan, därför ägnar sig Löfven och språkrören åt illa spelad teater. Löfven såg närmast plågad ut. Romson och Fridolin övertygade inte heller när de enligt MP:s milimeterrättvisa svarade, eller snarare lät bli att svara, på varannan fråga.
Självklart är Mehmet Kaplan inte en genomusel människa. Men vissa av hans aktiviteter och uttalanden gör det omöjligt för honom att vara statsråd i Sveriges regering. Svårare än så är det inte.