Aktivister och jihadister har en sak gemensamt
Vad tror ni tar kål på oss först? Den blåa fläcken utanför Grönland, eller skäggiga tokskallar med sprängdegsvästar?
Fransmännen gillar tanken att Paris fick namnet ”ljusets stad” tack vare upplysningen. Det är tjusigast så. Men parisarna var tidiga med både gasljus och elljus och man ska inte underskatta bokstavlighet. Antagligen var det gatubelysningen, inte Voltaire, som fick smeknamnet att sätta sig.
Det är sak samma. Både Voltaire och gatubelysningspionjärerna trodde på framtiden, framsteg och mänsklighetens kraft.
Det var då det.
Om en vecka drar klimatmötet i Paris i gång. Efter att mordiska islamister skrämt slag på oss är det meteorologernas tur. Frågan är sällan numera om vi kommer att bli utplånade, utan snarare hur. Drunkna, eller torka? Kommer Sahara att dra sig upp mot Bergslagen, eller Nordpolen att dra sig ned till Polen?
Det är i de spekulationerna den ”blåa fläcken” dyker upp. Dagens Nyheter skrev om den i går. Haven blir varmare, utom just utanför Grönland, där havet på sistone varit ovanligt kallt. Kanske är Golfströmmen på väg att lägga av.
Då vet vi vad som händer. Morsning och goodbye för oss som kurar på vad som vore en arktisk stäpp, utan värmefläkten från Karibien.
Det kommer garanterat att bli mer av den varan de närmaste veckorna. Räkna med att tidningarna vällustigt kommer att rada upp alla möjliga sätt för oss att gå under på.
”Så blir de yttersta dagarna: hela listan!”
Det som intresserar mig är vad den här sortens budskap gör med vårt sätt att tänka. Hur möter man undergången? Genom att ge upp hoppet? Passivt låta ödet ha sin gång? Kanske. Men det finns de som tvärtom får en kick av undergången.
Allt oftare kan man läsa förvånansvärt direkta kommentarer om hur illa lämpad demokratin är för att ta hand om en så viktig fråga som den om klimatet. Det tar för lång tid och blir för mesigt.
Det som skulle behövas, säger upphetsade aktivister, är någon som kunde peka med hela handen och reda ut saken.
Ett globalt undantagstillstånd.
Jag skulle vilja kalla det ett klimatkalifat.
För i övertygelsen om att västvärlden är moraliskt förtappad och står inför yttersta domen, möts klimataktivister och jihadister. Och nu möts de i ”ljusets stad”. Stackars Paris.