Välkomna! Måste bli mer än bara en välmenande fras
I Husby norr om Stockholms innerstad fanns för tre år sedan 243 ungdomar som stod utanför samhället. De studerade inte och de arbetade inte. De utgjorde nio procent av alla 16-29-åringar i Husby, alltså nästan var tionde ung människa, visade en undersökning som Stockholms stad gjorde.
Ungdomarna stod bokstavligen utanför alla system.
Vad sysselsätter de sig med? Säljer de knark, driver de bara runt?
Hur kan det bli så? Hur kan det bli så i världens mest välmenande land där vi är så stolta över vår omsorg om varandra?
Utanförskapet i Sverige bygger inte på klass i traditionell mening, det är etniskt. Ungdomarna i Husby kommer från familjer som invandrat hit, oftast från Mellanöstern eller Afrika.
Visst, det förekommer diskriminering både öppet och subtilt omedvetet. Men Sverige är inget rasistiskt land. Tvärtom, inget land i Europa visar sådan öppenhet mot flyktingar som vi gör.
Att fly från ett land till ett annat kräver extremt mycket av individen: initiativförmåga, mod, list, uthållighet. Och så slutar så många som passiva mottagare av bidrag, och så många av deras barn glider ut ur samhället och försvinner ner i ett mörker av bitterhet eller kriminalitet.
Nu välkomnar vi en våg av nya flyktingar. Blir de 200 000 i år? Eller bara 150 000?
Ska dessa människor med sina såriga och trötta fötter traska in i den sociala vårdapparaten? Ska de nu börja en evighetskurs i svenska för invandrare? Ska det dröja åratal innan de vuxna ens kan börja fundera på att finna egen försörjning?
Hur ska vi undvika att det växer fram nya platser som Husby? Varenda någorlunda stor svensk stad har sitt eget lilla getto.
Det är avgörande att omedelbart ta tillvara flyktingarnas egen kreativitet och initiativkraft. De har visat exceptionell framåtanda. De måste få frågan hur de kan hjälpa till. Kanske bör de bli anvisade arbetsuppgifter som flyktingarna under andra världskriget.
Så att de känner sitt värde för det nya landet och så att vi andra ser att de gör nytta.
Välkomna! måste bli mer än en välmenande fras. Det måste betyda: välkomna, ni behövs, sätt igång.
Annars blir utanförskapet i Husby – minns upploppen, de brända bilarna – bara en försiktig början.